Aftonbladet – 18 mars 1856, sida 3

utsträckningen deraf lättast inses, då i betraktande tages, att under den tid, som utgör föremål för jemförelse, filialbankernes antal uppstigit från en till sex med en förstärkningssumma af Rikets Ständers bank från 400,000 rdr till 2,100,000 rdr, hvilka banker förnämligast hafva till föremål att bedrifva lånoch kreditivsamt uppoch afskrifningsrörelse. Vidare förekommer i den underdåniga ansökningen det yttrande, att meningarne om lämpligheten och lagligheten af dylika bankinrättningar, som den nu ifrågasatta, under de sednare åren, undergått märklig förändring till fördel för förslaget, helst icke blott den af Eders Kongl. Maj:t nedsatta finanskomite, utan äfven sista riksdagen otvetydigt gifvit tillkänna den åsigt att icke sedelutgifvande enskilde banker lämpligen kunna såsom aktiebolag organiseras. I en bilaga till det af bemälte komite afgifna underdåniga utlåtande, hvilken innefattar förslag till lag för enskilda banker, som utgifva egne kreditsedlar, förekommer väl ett stadgande, upptaget under 15, som kan gifva anledning till det i den underdåniga ansökningen afgifna yttrande om de åsigter, finanskomitn må kunna hafva hyst angående arten af det slags bankinrättningar, hvarom nu är fråga; men enär Rikets sednast församlade Ständer, enligt bankooch lagutskottens memorial n:o 2, sid. 2, i stället för att antaga det af finanskomiten, på sätt nyssberördt är, framlagda förslag till stadgande, ansett kongl. kungörelsen af den 14 Januari 1824 rörande enskilda banker eller diskonter, böra i gällande kraft bibehållas; så lärer det om meningarne vid sista riksdag yttrade omdöme grunda sig på något misstag, destomera oförklarligt, som flere af dem, hvilka undertecknat den underdåniga ansökningen, i förhandlingarne vid samma riksdag deltogo. Fullmäktige hafva ieke heller bordt lemna oanmärkt att i meraberörde underdåniga ansökning åberopas en underdånig promemoria, som den utsedde ordföranden i styrelsen öfver den tillämnade aktiebanken skall hafva till Eders Kongl. Maj:t i förevarande ämne afgifvit. Som denna promemoria hvarken åtföljt remisshandlingarne eller kunnat, vid derom i Eders Kongl. Maj:ts finansdepartements registrators kontor gjord efterfrågan, erhållas, så sakna fullmäktige tillfälle att taga kännedom om den närmare utveckling af de skäl, som må hafva föranledt förnyandet af den underdåniga ansökningen om fastställelse å bolagsreglor till en bankinrättning af ifrågavarande art, hvilka i promemorian förmodligen innefattas. Då det för både allmänheten och Rikets Ständers bank måste vara af synnerlig vigt att enskilda bankinrättningar, som utgifva egne kreditsedlar eller andra förbindelser, hvilka löpa i allmänna rörelsen, äro byggde på säker grund, emedan misstroende till dessa sedlar eller förbindelser återverkar på riksbankens egna kreditsedlar och förorsakar en starkare tryckning på riksbankens metalliska kassa, af hvilken värdet å ej blott riksbankens egna, utan äfven alla enskilda bankers sedlar och förbindelser är beroende; så hafva fullmäktige, vid granskning af de föreslagna bolagsreglorna, jemväl ansett sig böra taga i betraktande huruvida desamma må fullt betrygga det allmänna mot förluster, som, efter hvad erfarenheten äfven i vårt eget land ådagalagt, förr eller sednare kunna vara att befara af bankinrättning, hvilken icke är solidariskt ansvarig. Enligt 1 S i bolagsreglorna är banken grundad på aktier i ötverensstämmelse med hvad lagen om aktiebolag af den 6 Oktober 1848 innehåller. Lagen för Rikets Ständers bank af den 1 Mars 1830 säger i 6 S: Enskilde stånde det fritt att bolag inrätta till bankrörelses bedrifvande under iakttagande af hvad, genom kongl. kungörelsen af den 14:de Januari 1824, redan angående enskilde bankinrättningar är stadgadt eller framdeles af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgadt varder. Denna kongl. kungörelse innefattar icke någon föreskrift, berättigande sådant bolag att utgifva egne kreditsedlar, hvaremot samma kungörelse i punkten 4, bland annat, bestämdt föreskrifver sbolagsmännens ansvarighet, en för alla och alla för en. Det är ock bekant, att den första privatbanken, ehuru stiftad på grund af föreskrifterne i nämde kongl. kungörelse, icke egde rätt att utgifva egna kreditsedlar, och att i enlighet med samma kongl. kun görelse Rikets Ständer, beträffande bolag, som genom aktieteckning, under namn af Filialbank, bildas, för att, utan rätt till utgifvande af egna tryckta eller graverade kreditsedlar eller andra, såsom mynt löpande förbindelser, bedrifva bankrörelse, stadgat för bolagsmännen enahanda ansvarsskyldighet. Fullmäktige, som här ofvan i underdånighet fästat Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå, att en vid sednaste riksdag förekommen fråga, att icke sedelutgifvande enskilda banker måtte få upprättas på de i lagen om aktiebolag angifna grunder, af Rikets Ständer lemnats utan afseende, äro sålunda fortfarande af den öfvertygelse, att bolagsmänåen i enskilda banker, vare sig att dessa hafva egen sedelutgifningsrätt eller icke, måtte ikläda sig dylik ansvarighet för bolagets alla förbindelser af hvad namn eller beskaffenhet de vara må. Fullmäktige anse likaledes lagen om aktiebolag ej vara tillämplig för sådana bolag, hvilka hafva för afsigt att bedrifva bankrörelse, med mindre Eders Kongl. Maj:t, i betraktande äfven af det stora kapital hvarmed den föreslagna aktiebanken skulle komma att bedrifva sin rörelse, och den utsträckning nämde banks affärer kunde komma att erhålla, skulle, med anledning af föreskriften i 1 af lagen om aktiebolag, der det heter: Konungen pröfvar bolagsordningens öfvensstämmelse med denna lag, samt om och huruvida derutöfver, med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilde bestämmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet för fullgörandet af delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifne föreskrifters behöriga iakttagande eller i annat syftemål, täckas i nåder föreskrifva, att, i likhet med hvad som är stadgadt för alla hitintills inom riket stiftade både sedelutgifvande och icke sedelutgifvande enskilde banker, bolagsmännen i aktiebanken skola icke allenast ansvara en för alla och alla för en, utan äfven ställa realsäkerhet för den del af teckningssumman, som icke erlägges i rikets gångbara mynt. Att emellertid lagen om aktiebolag icke synes vara tillämpad för den ifrågaställde bankinrättningen inhemtas deraf att stiftarne i och för bolagsreglornas fullständigande nödgats i 6:te och 7 4 begagna sig af rättigheter, som genom kongl. kungörelsen af den 14 Januari 1624 blifvit enskilde banker förunnade, eller att vid penningeförsträckningar afdraga högsta lagliga ränta och att vid sina fordringars utsökande och indrifvande njuta enahanda handräckning som bankdirektionen. Men äfven under förutsättning att bolag för bankrörelses bedrifvande skulle, då de förbinda sig att icke utgifva egna tryckta eller graverade kreditsedlar eller andra såsom mynt löpande förbindelser, kunna bildas utan åliggande för bolagsmännen att underkasta sig solidarisk ansvarighet eller att ens ställa full säkerhet för den del af teckningssumman; som erlägges i rikets gällande mynt, torde ett sådant åliggande, i strid mot gällande föreskrifter, icke kunna bolagsmännen i aktiebanken eftergifvas. För stiftande af sedelutgifvande banker gäller nemligen till ovillkorlig efterrättelse Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelser af den 9 Januari 1846 och den 16 November 1855, som i 16 förordnar ait i afseende på delegares ansvarighet skall iakttagas hvad il: kongl. kungörelsen angående enskilda banker eller i(diskonter af den 14 Januari 1824 redan är sta gadt. De föreslagna bolagsreglorna innehålla visser! ligen i 9 S: vBanken må icke utgifva egna tryckta if eller graverade kreditsedlar eller andra såsom my