Aftonbladet – 17 mars 1856, sida 3

minuter sednare slog klockan tolf, och i detsamma trädde Stanley in på Lejongården, i sällskap med en kraftfullt bygd yngling af snillrikt utseende, hvilken han presenterade såsom mr William Warncliff. Stanley, som var god orientalist, tolkade nu för mig ibland annat ett arabiskt skaldestycke, som står att läsa omkring lejonfontänens öfra bassin, eller fatet. Jag kom härvid att beskrifva de tre österländningarne som nyss förut varit här och läst samma poem. — Det var ganska säkert dex — inföll mr William, — som stodo utanför porten till Pompejanska huset, när vi nyss gingo förbi, då ni, mr Stanley, stadnade ett litet stycke derifrån, för att tala några ord med en bekant ibland dem som hade anländt med första jernbanståget. Jag hade stadnat qvar vid porten och säg der just tre sådana personager som mr Borgholm beskrifver, och jag hörde äfven den förnämsta ibland dem säga något på ett obekant språk och liksom för sig sjelf; men, besynnerligt nog, tyckte jag mig hafva hört det förut, och jag erinrar mig nu att han upprepade ett stycke ur Plautus.n — Ur Plautus? — inföll Stanley. — I det fallet kunde det icke varit någonting obegripligt för en så god klassisk alumnus som ni, mr William. Men huru kunde väl någonting sådant yttras af en arab eller kabyl? — Latin var det inte heller; men jag har så ofta hört det förut att jag kände igen det. Det var just hvad karthaginensen Hanno säger .vid sitt första uppträdande i Poenulus; Jag menar att det börjar femte akten. — Och det der talade han i porten till Pompejanska huset? — Ja; men som jag nyss nämnde, liksom för sig sjelf; han såg med detsamma inåt atrium, till någon som förmodligen fanns der inne, och åt samma håll sågo hans begge följeslagare, som stodo ett stycke bakom honom vid aloehäckarne, mellan olivoch pomeransträden. — Och ni, mr Borgholm, nämnde ju att han talat engelska här med en engelsk betjent? Det der är påtagligen ett maskeradupptåg, som jag tycker vi kunde taga i närmare Detraktande. Ha herrarne Just att gå med mig dit? Vi biföllo förslaget och gingo. Vägen var icke den kortaste, ty denna gård ligger vid kristallpalatsets motsatta ända, längst vesterut. Sa RETISNTT TSE DEER