Aftonbladet – 13 mars 1856, sida 3

TUul Redaktionen af Aftonbladet. I anledning af komminister Beckmans, i gårdagens Aftonblad upptagna förklaring, anhålles om benäget införande i bladet af följande rader. Meningen med dessa rader är ingalunda att motsäga, utan fastmer att konstatera och frambära min hjertliga tacksägelse för komminister Beckmans uppgifter, helst de, svart på hvit, intyga att undertecknads, den 12. Oktober till öfverståthållareembetet anförda klagomål varit till alla delar grundade. Eller skulle väl hr komministern kunna påstå, att det mångartade krångel, hvilket, enligt hans uppgift, katolska församlingens härvarande pastor, redan för ungefärligen 4 år sedan, vanligtvis — skulle — tillställt vid hvarje såkalladt blandadt äktenskap, varit af annan natur än det uti ifrågav. embetsskrifvelse uppgifne och öfverklagade? nemligen att sedan ungefärligen 4 år tillbaka brudvigsel nekas uti luterska-församlingen, när icke brudfolket framvisar, utom det lagliga lysningsbeviset, äfven vigselattest ifrån katolska pastorsembetet? Hr komministerns svar vid gifvet tillfälle åberopades blott såsom vittnesbörd på den sannskyldiga bevekelsegrunden till det luterska presterskapets förfarande, dess öfverinseende öfver katolska pastorsembetet. Hr komministern har sjelf artigheten att understryka det åberopade svaret, så lydande: ,att det luterska presterskapet borde tillse, att det katolska .... icke försummade sin skyldighet. De af mig här utelemnade orden: vid tillfälle sådant som det förevarande ha påtagligen icke förekommit och icke kunnat förekomma, enär hr komministern talat om föregående fall, der katolska presterskapet skulle försummat sin skyldighet, men tillfälle sådant som det förevarande aldrig förr, åtminstone icke i mannaminne, förekommit vid blandade äktenskap, och som ifrågavarande äktenskap med åtföljande barnlegitimation uteslutande tillkommit på undertecknads föranstaltande, behöfdes knappast komminister B:s påminnelser till uppfyllandet af mina skyldigheter. Hade komminister B. begrundat, att min, till kongl. öfverståthåMareembetet den 12 sistl. Oktober aflåtna skrifvelse icke var ämnad att offentliggöras, än mindre att gifva en historisk berättelse om hvad som oss emellan förekommit, så hade många anmärkningar om föregifven infallibilitet och dylikt kunnat bortfalla, och hr komministern skulle icke blottat sin okunnighet om hvad katolska kyrkan förstår med infallibilitet. Ifrågavarande skrifvelse afsedde påtagligen blott afgörandet af en rättsfråga genom den oss i dylikt hänseende anvisade myndigheten, öfverståthållareembetet, och för afgörandet af en dylik fråga kunde hr komministerns uppgift att det luterska presterskapet borde tillse att det katolska icke försummade sin skyldighet ha fullkomligen samma beviskraft om denna uppgift blifvit lemnad på en måndag eller lördag (i manuskriptet står dock söndag, såsom der ock står: hr komminister, i stället för han, komministern). Hufvudpunkten i denna rättsfråga rörde spörsmålet: om det luterska presterskapet får, med pastorsembetet i Clara, förneka katolska pastorsembetet härstädes rättigheten att, enligt svensk lag, utfärda äktenskapslysning, när bruden tillhörer katolska församlingen, samt om katolska pastorsembetet står, enligt lag, under det luterska presterskapets, komministrarnes, pastorsadjunkternes m. m. öfverinseende? Hr komministern har således ganska väl gjort, att vid ofvanberörde frågor icke följa sitt första infall, att med ett halft skämt blott erinra om katolska kyrkans föreburna anciennetet framför den evangeliska,. Stockholm den 12 Mars 1858. 4. Bernhard. Pastor vid katolska förs. EE