Aftonbladet – 13 mars 1856, sida 2

der åt de hänryckte unge männen, hvilka med förtjusning tryckte dem till sina läppar, vände han sig till herr de Rosny, som helt mörk i hågen åsett det föregående uppträdet. Se så, var nu inte ond på mig... ni såg väl att den der gynnaren var en fullkomlig skälm. Lagen är lagen,. svarade Rosny, och ni gör orätt uti att sätta er öfver densamma. De af er visade svaghet up;eldade uvga hjernorna våga försöket ännu en gång, och i stället för att offra en, för exemplets skull, måste ni då upoffra tio. Må vara... ifall affären då förtjenar ett dylikt straff... i dag hade det varit en onyttig grymhet.s Min herre, sade Rosny bittert, det var för att göra kungens vapen respekterade sem jag handlade., Skämmer då jag ut dem? frågade Crillon med en ung mans hela liflighet. Det var icke så jag menade... men af nåd, meddela mig era anmärkningar i enrum på det att ingen må blifva vittne till de små tvister, hvilka uppstå mellan den kungliga armåens högre officerare. Men min bäste Rosny, inte är det någon tvist oss emellan; jag är häftig och brutal, ni försigtig och lugn . .. derutaf uppkomma ibland olika åsigter, men det är också allt... för öfrigt så äro vi ju här ibland de våra, och jag ser inte en gäng hvad som kunde hindra oss ifrån att rätt hjertligt omfamna hvarandra? Se här en obekant,, svarade Rosny och visade på Espårance. Denne unge man, det är sannt! Det var ju han som erbjöd sig att betala 100 pistoler för Pontis ? Ja, ser ni icke med hvilken rörelse Pontis trycker hans händer. Det är en vacker gosse, tillade Crillon, förmodligen någon vän till Pontis? Nej, det är en främling, som händelsevis var i lägret; den stackars Pontis öde upprörde honom och han gjorde sig helt oombedd till hans advokat.