Aftonbladet – 13 mars 1856, sida 2

NORGE. Anlända norska blad gå till den 10 Mars. Norska statsrådets medlemmar i Christiania hafva aflemnat en tacksägelseadress till H. M. Konungen i anledning af Kronprinsens utnämnande till vicekonung i Norge. Kommendörkaptenen, f. d. adjutanten hos afl. konung Carl Johan, chefen för Frederiksverns varf och kommendant i Frederiksvzern, ridd. af S. O. och D. D. O., hr Hartvig Caspar Christie, har erhållit afsked. Eidsvoldsrepresentanten Teis Jakob Thorkildsön Lundegaard har nyligen dött vid 81 års ålder. Han var född 1774, blef under kriget 1808 utnämnd till sektionschef för Lyngdals kustvärn och utsågs 1814 till medlem af Eidsvolds riksförsamling. Sednare var ban representant för Listers och Mandals amt vid de ordinarie och utomordentliga storthingen under åren 1814, 15, 21, 22, 27, 28,30, 33, 36 och 45. Christiania-Posten har börjat en artikelserie om mellanriksbandeln. I den första af dessa artiklar polemiserar bladet mot en insändare i Aftenbladet,, som påyrkar att, ifall man skulle rikta någon önskan till de underhandlande kommissarierna, denna då. borde gå ut på att den föråldrade lagen om mellanrikshandeln borde upphäfvas och aflö sas af en traktatmessig öfverenskommelse, i likhet med dem, som Norge afslutat med de rest vänskapliga nationer. Christiania-Posten yttrar med anledning häraf bland annat följande: ; Till följd af vår grundlag eger konungen rätt att afsluta traktater. Dessa bestå naturligtvis i öfverenskommelser med andra konungar eller republikanskå regeringar, emot hvilka det kan antagas att vår konung eger alla skäl att iakttaga sina undersåters fördelar, så mycket omständigheterna tillåta. I fall åter att en sådan öfverenskommelse skulle komma att ingås mellan Sverge och Norge, kan naturligtvis icke någondera nationen förutsätta hos konungen en dylik ensidig omsorg för dess väl. Han blir alltså för dem båda två juridiskt inhabil eller jäfvig till att vara fullmäktig. De hvilka såsom förf. i Aftenbladet önska att göra unionen endast till ett dylikt militäriskt dynastiskt förbund, måste äfven följdriktigt önska att det skall hvila allenast på en juridisk eller diplomatisk grundval. I förhandlingar mellan Sverge och Norge skulle man alltså komma att handla efter de reglor, som följas af så kallade vänskapliga makter (men hvilka i verkligheten äro hvarandras rivaler och ofta äfven hemliga fiender). Der skola då uppstå rätt många kinkiga frågor till lösning i fall att man önskar afsluta en laglikmätig traktat, medan konungen sjelf är jäfvig till denna handling! Skall man, liksom man gör när en sörenskrifvare är part i saken, utnämna en tillfällig konung, eller skall man nödgas att skaffa sig tvenne? Då emellertid dylika orimligheter väl icke kunna tänkas af någon förnuftig menniska, så måste troligen Aftenbladets förf. med sin traktat mena att