Aftonbladet – 13 mars 1856, sida 1

ya? Voy TT SHS 10. Derutt forbehöll sig kronan fortfarande öfverinseendet öfver landsoch härads-allmänningarne, äfvensom öfver kronooch kronohemmansskogar; hvaremot skogeoch jägeribetjeningen förbjö illvälla sig nöägot inseende öfver temanna cn, med undantag för ekeskogen. I öfrigt påbjödos skogsransakningar hvart 6:te år, nppgörande af förslag öfver skogstillgången på allmänningarne, utsyningens rättande derefter, en eller annan allmännings fridlysning derest så skulle erfordras, undersökning om de på allmänningarne belägna gårdar, hemman och backstugutorp samt dessas refning och skattläggning; förbud att dädanefter låta någon å allmänning sig nedsätta, sågqvarn bygga eller någon uppodling eller intag der göra, med undantag för mark till skogvaktareboställen eller skogsplanteringars anläggande; dock tillerkändes hvem som helt rätt att genom uppodling nyttiggöra mosse eller kärr äfven å allmänning med optionsrätt under det första året efter kungörelsens utfärdande för intressenterna i allmänningen. Om dessa mossar och kärr uppginge till minst ett åttondels mantal, skulle likväl dertill crfordras Kongl. Maj:ts särskilda nådiga tillstånd. Vidare lemnades närmare föreskrifter om sockenallmänningarnas skiftande och fördelning. Slutligen förordnades en öfverhofjiögmistare för bevakning af kronans parker och djurgårdar. Uti dispositionen af kronoskatteoch frälseskattehemmansskogar gjordes den inskränkning att ränteegaren eller kronan skulle kunna anställa åtal om med skogen så missfares, att fara för hemmanets bestånd och förmåga att skatten utgöra kunde uppkomma. I öfrigt fortforo vissa inskränkningar för fällande af ck och bok samt master, spiror eller storverksträd å skatte eller kronojord äfvensom för sågverken; allt svedjande å sandmo samt bergaktig och stenbunden mark förbjöds utom åker, äng och rätter beteshage, likaledes å allmänningar och kronovjord, fastän marken vore till svedjande tjenlig, utan konungens befallningshafvandel lof och tillsånd. Tillika stadgades skärpt straff för åverkan, föreskrift meddeltes om uppsigt å skogarne samt skogsåterplantering; och gjordes sutligen det förbehåll, att de krono och frälse skatte förunnade förmåner icke i någon mån skulle minska eller förändra d n rättighet till kolfång och andra skogsförnödenheter som bruk och bergverk m, fl. privilegierade inrättningar ega eller dittills vanligen åtnjutit. Men redan vid revolutionsriksdagen åren 1809 —1810, då, som bekant är, åtskilliga sundare åsigter äfven i fråga om nationalekonomien framträdde, väcktes fråga huruvida det egentligen innebure någon fördel för staten att fortfara med besittningen och förvaltningen af skogarne. Följden häraf blef att Rikets Ständer några dagar före riksdagens upplösning uti till Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse anhöllo att, efter nödiga upplysningars inhemtande, konungen måtte bestämma, hvilka och huru stora kronans parker och skogar borde för allmänt behof qvarblifva, samt derefter låta försälja de öfriga på ofentlig auktion med full eganderätt mot erläggande af en viss grundränta; och då häruppå ingen åtgärd följde å regeringens sida, förnyale Ständerna sin anhållan härom vid 1818 års riksdag, dervid de tillika uppgåfvo vissa grunder för verkställigheten; hvarefter, och sedan utlåtanden i ämnet inkommit från embetsverken, Kongl. Maj:t till 1823 års Ständer aflät nådig proposition i ämnet, deri, med hufvudsakligt bibehållande af de utaf Rikets Ständer uppställda grunder, närmare bestämmelser för den åsyftade regleringen föreslogos; och då denna Kongl. Maj:ts proposition af Rikets Ständer hufvudsakligen bifölls, kungjordes den nya regleringen genom ett kammarkollegii cirkulär af den 1 April 1824. Uti denna kungörelse meddelas föreskrifter: 1:o i afseende på kronoparker och sådana kronoallmänningar som med dem äro af lika egenskap. I afseende å dessa stadgas, att de af nämnde parker som för kronans behof icke komma att undantagas borde genom delning eller försäljning å offentlig auktion till skatte, i lotter från 15 till 40 geometriska tunnland, (impedimenter deri icke inberäknade) emot en ränta från en half till tre tunnor spanmål tunnlandet, bringas under enskild eganderätt såvida icke, i följd af särskilda lokala förhållanden, en sådan anstalt möligen skulle tillskynda de hemman, som till mulbete eller skogsfång derå kunde ega laglig rätt, något verkligt för hemmanets bestånd känbart 1idande. I öfrigt skulle en förbättrad skogsvård och hushållning med dessa parker vidtagas genom anställande af nödigt antal duglige och tillräckligt lönte skogsbetjente med åt dem utsedda boställen, helst i yttre karterna af skogarne, äfvensom en bättre ordning införas i afseende på de af enskilde hemman begagnade mulbetesoch skogsrättigheter, så att nödigt anslag af skogen under eganderätt afsattes åt dylika hemman mot en viss ränta i spanmål. Slutligen meddelas föreskrifter angående undersökningar om de ifrågavarande parkerna, de derå befintliga intagor eller skattlagda torp m. m. Enahanda åtgärder skulle vidtagas i afseende å de till kronan hemfallne bergslagsallmänningar och rekognitionsskogar, äfvensom öfverloppsmarker å de sednare. Härifrån gjordes likväl ett undantag för kronoparker i de norra provinserna, hvilka icke ansågos kunna med större nytta för det allmänna användas, än till nya hemmans anläggning för att befordra landets uppodling och befolkning. 2) Beträffande landsoch häradsallmänningar samt de kronoallmänningar som med dem ega lika egenskap, så upplätos dessa till intressenternas egen disposition gemensamt, eller delning socknar eller enskilde hemmansegare emellan. Denna delning skulle likväl bero på särskild ansökning, samt afgörandet efter vederbörandes förslag bero på K. M:ts pröfning; och skulle för hvarje hemmans skogsandel årlig ränta utgöras, efter markens sämre