Aftonbladet – 12 mars 1856, sida 1

uppsats, som han hikaledes tör Kort tid sedan hade skickat mig. Detta skedde. Jag nämner denna omständighet, emedan Techen, som eljest skaffat ur vägen alla papper, lät ensamt detta bref påträffas hos sig, hvaraf jag kan sluta, att han planmässigt velat låta mig framstå såsom hans medskyldige. Emellertid hade Techen berättat mig, att dessa samma papper, som han meddelade hr v. Manteuffel, hade han äfven med dennes bifall meddelat polispresidenten hr v. Hinkeldey. Han visade mig bref från herr v. Hinkeldeys förtrogne, geheimerådet Friedrich, som icke lemnade något tvifvel öfrigt derom att sådana meddelanden egde rum emellan Techen och hr 7. Hinkeldey. Han angaf de penningbelöningar han emottagit och många detaljer, som hade allt utseende af att vara autentiska. Sedan början af Juli (1855) uteblef Techen med sina meddelanden. Efter flera veckor träffade han mig ock berättade, att han hade erhållit ett arf i Hamburg af 7000 mark, och deraf redan i förskott atbekommit 500 mark. Jag uppmanade honom bu tt öfvergifva sin trafik med papperen, hvilket han ifven lofvade. Han bar till mig sina arfsdokumenter, hvartill jag uppmanat honom. Jag såg honom sedermera först i Oktober (1855), då jag var mycket sjuk. Han berättade mig om förföljelser, för hvilka han plötsligen blifvit föremål, och bad mig enträget att förvara ett paket, efter uppgift innehållande 230 chaler kassaobligationer. Techen infann sig alltjemt för att efterfråga mitt helsotillstånd, men jag sjelf såg honom icke vidare under min sjukdom. När jag för första gången åter kunde resa ut, rann jag vid min hemkomst en af Techen skrifven sedel af följande innehåll: Just nu föres min Fritz (så hade han kallat den vän, af hvilken han erhöll papperen) i häkte. Nu kommer äfven ordningen till mig. Öfvergif mig icke. Flera dagar derefter infaån sig sent på aftonen hos mig en obekant person, som lemnade mig ett konvulot förseglade papper jemte en skrifven sedel från Techen till hans hustru, hvari uppdrogs henne att: skicka till S. (Seyffarth) en blå bok, som han glömt ombesörja samt att uttaga de hos honom deponerade penningarne. Ehuru det icke var någon blå bok utan ett konvolut, mottog jag det och gaf penningarne åt fru Techen. Papperen affordrades mig följande dag af polisdirektör v. Engelken. Jag utlemnade dem tillika med den omnämnda sedeln samt afskrift af en skrifvelse från Hinkeldey, som var penningarne bilagd. Jag erfor, att Techen var starkt misstänkt, att ha sålt depescher åt franska missionen. Detta är det hufvudsakliga af hvad jag vet. Voss och Herter (Niebuhrs och Gerlachs betjenter) äro för mig okända. I fråga om II. Techens meddelanden rörde hufvudsakligen hofoch stadshistorier från Potsdam och hvad han erfarit af sina förtrogna i Berlin, dit han efter uppgift begaf sig en gång i veckan, för attaflägga rapport för hr v. Manteuffel. Då och då har han visat mig rapporter som voro uppsatta för nimde herre. Af papper har jag för öfrigt hos honom sett: 1) Två bref från preussiska ministern i Petersburg grefve v. Munster, hvaraf det ena innehöll en framställning af hans genom kejsar Nicolai död betydligt förändrade personliga ställning; det andra uttalade sig öfver en af kabinettsrådet Niebuhr tillämnad ansökning om erhållande af adelskap ). Zz) Ett bref från general Gerlach till Niebuhr, rörande den sednares personliga tvistigheter med finansministern. 3) Afskrift af en till H. M. Konungen ställd afskedsa: sökan från hr Niebuhr. 4) Afskrift af ett bref från redaktören Lindenberg till hr v. Gerlach, innehållande en berättelse öfver prinsens af Preussen vistande i Minden. Nästan allt det öfriga var skräp för papperskorgen. Några med blyerts skrifna blad skulle vara tagna ur hr v. Gerlachs journal. Men de voro redan så utplånade eller så inkorrekt afskrifna, att jag deraf icke kunde erfara någonting. I et är klart att detta icke var allt. Techen beklagade flera gånger att han icke fått tid att visa mig mycket intressanta skrifter, som han förevisat br v. Manteuffel och sedermera måst återlemna. Han omnämde också en gång ett mycket utförligt bref från greve Munster i Petersburg, som skall ha innehållit meddelanden om författarens (grefve Munsters) resa genom Finland. Skrifter af politisk eller officiel beskaffenhet har jag icke sett i Techens hand. I fråga om III. Dessa meddelanden hade tillfälligtvis kommit mig till del. Af konsideration för hr v. Manteuffel, hvilkens välvilja jag tacksamt måste erkänna, tillbakavisade jag icke hans agent.. Jag tillsade honom flera gånger att underrätta hr v. Manteuffel derom, hvilka papper han meddelat mig. Icke blott af hans egna försäkringar, utan äfven af hr v. Manteuffels muntliga yttranden måste jag antaga att detta skett. Jag ansåg mig förpligtad att bevara hemligheten, och endast då en högre pligt manade, har jag gjort ett undantag härifrån. Detta har inskränkt sig till följande fall: 1) Till min chef hr v. Ladenberg (f. d. kuliusminister, chef för öfverräkenskapskammaren i Potsdam sedan December 1850, död sistlidne år) hvars omdöme öfver hvad hr v. Manteuffel förehade icke hörer hit, men som gillade mitt förfarande ). 2) Innan jag visste att Niebuhrs betjent meddelade papperen, misstänkte jag någon af tjenstemännen i H. M:s kabinett och meddelade derföre afskriften af afskedsansökningen åt Illaire (Illaire är kabinettssekreterare) som emellertid återlemnade den åt mig med den anmärkningen att denna sak vore alldeles främmande för geheimekabinettet. 3) Lindenbergs bref innehåller så förhatliga svärtningsförsök mot prinsen af Preussen, att jag, utan att nämna källan, derom underrättade geheimeråde: Bork. Denne försäkrade mig då, att H. K. Höghet redan från annat håll vore noga underrättad om saken ). — Seyffarth slutar med att ursäkta sig. Hade han velat säga någonting, så skulle det varit förbatliga angifvelser utan bevisningsmedel. Det skulle varit indiskret att fråga Techen om han från statens högsta embetsman erhållit ett specielt uppdrag att förskaffa sig papperen. Sedan hr v. Manfeuffel låtit honom veta, att han kände till saken, skulle hvarje angifvelse inneburit förräderi. ) För att förstå detta bör man veta, att efter ett gammalt bruk konungens af Preussen kabinettssekreterare måste vara en oadlig person. Niebuhrs ställning i kabinettet har aldrig varit rätt klar. Deraf kom ansökningen om adelskap, hvars afskrift hade råkat i så orätta händer. ) Då hr v. Ladenberg är död, måste man tro hr v. Seyffarth på orden, att han talat med honom om saken och att hr v. Ladenberg gillat hans beteende, hvilket då man känner vy. Ladenbergs öppna och lojala karakter dock synes mindre troligt. ) Denna intressanta omständighet är redan förut vidrörd i Aftonbladet. Lindenberg, en illa beryktad redaktör för den ryssvänliga Patriotischer Zeitung i Minden är ett factotum åt hr v. Gerlach. Under prinsens af Preussen vistande i Westfalen skickade han hr v. Gerlach rapporter öfver prinsens görande och låtande; men af ofvanstående se vi i hvilken anda de voro affattade. — K. M:t har, enligt P. T., under den 7 innevarande månad utnämt oeh förordnat: till häradshöfding i Jösse härad vice bäradshöfdingen, filos. mag. C. F. Wahlgren; till här:dshöfding i Norunda, Wendels, Tierps, Wesslands och Elfkarleby, Leufstads, Films och Dannemora samt Olands härader vice häradshöfdingen L. E. Westblad; till häradshöfding i Kinds och Redevägs härader borgmästaren i UlriceAA. ana OM TT Ctarhaee. 411 höna JL