Aftonbladet – 12 mars 1856, sida 1

2egerlngssatan och Gustaf Adolfs torg. STOCKHOLM, den 12 Mars. Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Frankfurt am Mayn d. 29 Febr. Såsom autentisk bilaga till hvad jag i flera bref berättat er om depeschstölden i Potsdam, kan jag i dag lemna en noggrann analys af den inom diplomatiska kretsar cirkulerande förklaring, som blifvit afgifven af den i denna affär invecklade vicepresidenten i öfverräkenskapskammaren hr v. Seyffarth. Denne var förut anställd i den högre polisen och sedermera generalkonsul i Mexico samt erhöll 1850 sitt nu innehafvande embete. Såsom man torde erinra sig, lät hr v. Manteuffel meddela sig de kopior, som hr v. Gerachs och Niebuhrs betjenter togo af de bref och depescher, dem dessa herrar erhöllo från Petersburg. Betjenterna gåfvo dem åt en f.d. polisagent Techen; denne öfverlemnade dem åt hr v. Seyftarth och från honom gingo de, enligt hvad ryktet velat veta, till hr v. Manteuffel. När detta blef bekant, uppfordrade öfverpresidenten i räkenskapskammaren hr v. Bitteher sin närmaste man inom verket hr v. Seyffarth att rättfärdiga sig. Denne försvarade sig då medelst dex förklaring, hvaraf vi längre ned meddela en analys. Han söker der rentvå sig, och vi öfverlemna ät läsaren omdömet om huru det lyckats. Säkert är det i alla händelser, att hr v. Manteuffel framstår såsom anstiftare af depeschstölden. Åt missionerna i Berlin försålde betjenterna visserligen äfven kopior, ty de ville gerna förtjena på tvenne håll. Hufvudförsäljaren var Techen, som icke var belåten med de af hr v. Manteuffel betalta 25 thlr. Men det blir icke längre möjligt att, såsom de ryssvänliga bladen velat göra, beteckna den engelska eller franska missionen såsom upphof till bedrägeriet. Den analys som här följer är alldeles noggrann; i några parenteser och anmärkningar ha vi bifogat upplysningar rörande några personliga förhållanden. Det intressanta dokumentet är af följande innehåll: Hr v. Seyfarths förklaring inför sin chef, h. : ewc. hr v. Bitltcher. Potsdam dåd... December 1855. oo E. exe:s skrifvelse af d..:. ålägger mig att meddela fullständig upplysning: I. om allt hvad jag kan ha mig bekant rörande f. d. polisagenten Techein oH håns görande eeh låtande; II. öfver mina förhandlingar med Techen och de ämnen, i afseende på hvilka han gjort mig meddelanden; : : III. öfver ändamålet med dessa meddelanden och hurt de från min sida blifvit begagnade. Detta sker genom följande: I fråga om I: Jag kände Teehen från den tid, då jag af den sal. aftidne v.: Rochow: (preuss. inrikesoch polisrminister från 1834 till 1842) hade erhållit i uppdrag behandlingen af högre och hemliga polisangelägenheter. Teehen gjorde observationer i residbnsstaden och jag såg och talade dagligen med honom under en följd af år. MedRochows afträdande upphörde äfven min: befattning: med: dessa angelägenheter och Techen har icke heller sedan dess varit anställd i denna väg. Stadd i stor nöd vände han sig flera gånger till mig med bön om understöd, som jag af medlidande gaf honom, till dess han erhöll förvaltningen af domanialpolisen i Schlesien. Denna upphörde 1850, då lagstiftningen förändrades, justvid den tid, då jag återkom: från Mexico. Han vändo sig nu åter i sin nöd till-mig; jag understödde honöm, emedan jag ansåg det betänkligt att låta en menniska som visste så mycket falla i förtviflan. Hån bekom sedermera månadtligen 6 thaler från inrikesministörens dispositionsfond för polisangelägenheter. Då jag förlidet år förflyttades till öfverräkenskapskammaren i Potsdam fann jag Techen der före mig. Han hade såsom varande utan sysselsättning blifvit utvisad från Berlin och hade här i Potsdam vunnit förtroende hos dåvararande polisdirektören v. K, som, såsom han sade mig, använde honom till att ge akt på demokratien. Han kom till mig, för att berätta nyheter och fråga efter mitt befinnande. För ungefär två år sedan berättade mig Techen, att han hade erbjudit sig åt hr v. Manteuffel såsom referent öfver här inträffande händelser och här vistande personligheter, och af honom blifvit engagerad i denna egenskap mot 25 thlr i månaden. Detta bekräftades muntligen af hr v. Manteuffel äfvensom af hans kassör, genom hvars händer korrespondensen befordrades. Jag anser det otvifvelaktigt att detta förhållande fortfarit ända till dess Techen blef häktad. Mot slutet af 1854, efter hvad jag tror, visade mig Techen för första gången papper, om hvilka jag måste antaga att de på betänkligt sätt kommit i hans ego. Det var bref från olika personer till kabinettsrådet Niebuhr. Om det var originaler eller afskrifter kunde jag icke bedörsa, då samtliga handskrifterna vere mig ebekanta. Enligtsinförsäkran kera Te