Aftonbladet – 11 mars 1856, sida 3

rarehärberget eger för egen del såväl sin polis som sina spioner. TREDJE ARTIKELN. Om frimureriets snda och verksamhet. Huru har frimureriet uppkommit? Svärmeriet eller illslugheten förstod att samla omkring sig anhängare af alla slag, menniskor af mycken skarpsinnighet och ändra af mycken enfald. Under osynliga anförare uppsökte man motiver för alla lynnen, afstängde mängden af anhängare från de verkliga afsigternas känneom, undanstack både medel och afsigter bakom hemlighetens förhänge och sök:e förvåna ej mindre. begreppet än ögat med mystiska högtidligheter. Hvad har, om man genomgår årsböckerna, ändamålet varit med detta samfund? Ändamålet, i stor skala betraktadt, har alltid varit att lägga band på den sjelfständiga anden. Hvilken plan har man följt för ändamålets vinnande ? Till hufvudplanen hörde, och bar till dato hört, att i samfundet uppfånga alla sådana personer, hvilkas biträde eller också motarbete var eller kunde blifva af någon särdeles vigt. De som hade samhällsstyrelsen i sin band eller på densamma egde inflytande; de som af -sina embeten voro berättigade att undervisa menigheten, att förskaffa sig insteg i menn:skors enskilta angelägenheter och att afgöra samvetsmål; de som voro utmärkte a! snille lärdom och talanger — för alla dessa framställdes de verksammaste läkemedel, som man kunde uppfinna. At de skarpsynte gåfvos eller lofvades redbarheter, så mycket man deraf hade eller väntade sig få: stöd för politiskt välde, anzvängare, inflytelse på verldsliga värf, inkomster, befordran. Åt den enfaldige lofvades, men gafs icke, dolda kunskaper af stor vigt för själ och kropp. Den dygdige och välmenande lockades och qvarhölls genom stiftelser, hvilkas verkan var välgörande för den lidande menskligheten. men med hvilka hufvudändamålet var att förlika det allmänna omdömet med dessa mystiska samfund och i förväg möta förtrytelsen, granskningen, åtlöjet. Också torde man icke sällan hafva uppen : bart förmärkt den mystiska inflytelsen i staters vigtigaste angelägenheter. Och de osedda verkningarne hafva sannolikt varit ännu flera och betydligare. Andlige lärare af renad trosbekännels: och i öfrigt af varm nitälskan mot allt förment eller verkligt kätteri hafva kanhända i ett eller annat tidehvarf, i ett eller annat protestantiskt land någon gång inför dessa samfunds mystiska altaren aflagt tysthetsoch hämde-eder, antagit igenkänningstecken, burit prydnader, lånat sig till ceremonier, utöfvat en gudstjenst, godkänt grundsatser, förkunnat läror, hvilka lika litet stått att förena med förnuft, religion, menniskokärlek, mbetsförbindelser och sambhällslagar. i Män af snille och kunskaper hafva ingått i dessa samfund. De flesta af dem hafva. med blygd, förtrytelse och åtlöje qvarstannat på första trappstegen till den mystiska visheten. Andra hafva af eftergifvenhet följt med så långt man velat hafva dem. Hos ännu andra hafva enskilta motiver kunnat föda en låtsad eller allvarlig, en varaktig eller hastigt öfvergående nitälskan. Mången rättänkande man, upprörd, lockad, ledd, smidigt anfallen mot en svag sida, med tusen bländverk för ögat, har med sitt hjertas och sitt begrepps oinskränkta bifall omfattat en sällskapsinrättning, af hvilken män icke visade honom annat än hvad som syntes förtjena att blifva ett ämne för hans andakt och välgörenhet under redlig väntan af ännu ädlare och högre föremål. Menniskor af allt slags obetydlighet hafva i öfrigt blifvit kallade och emottagne för att vara — betalare, för att gifva form åt det hela, för att blifva bifallsröster, nitiske beundrare utanför helgedomens förlåt och tålige väntare af de stora underbarheter, som man lofvade att i en framtid blotta för deras blickar. Hvar stå dessa ord att läsa? De stå att läsa i Georg Adlersparres Läsning i Blandade Ämnen, N:ris 9 10, sid. 80. Hafva tiderna sedan hans tid förändrats? Ganska föga ... Visserligen har det mystiska samfundet, under bibehållande likväl af den urgamla formen, numera förvandlats till ett gladare samqväm med skänker eller atärepenningar,, men grundtanken oah ändamåmålet stå qvar; och den så strängt föreskrifna och dock så illa bevarade hemligheten har man varit nödsakad att iakttaga så godt man kunnat, ty saf hemligheten helgas uselheten. FJERDE ARTIKELN. siat. Hvad är det Kellgren yttrat om frimureriet? Han har sagt: Nämn oss en stor:ordens-vurm, zczom e1 varit en liten menniska !