Aftonbladet – 8 mars 1856, sida 3

sanitärt hänseende. Sitter då epidemien i väggarne? möjligt. Men den finnes på alla sjukhus. nya såväl som gamla; den skall följa med till Kungsholmen, följa med till månen, ty flyttar Carolinska institutet dit, så kan man vara säker på attalla våra sjukhus skola flytta efter. Han är oförklarlig denna dragningskraft till anatomisalarne. Ledamoten åberopar kongl. förordningen den 20 Febr. 1775, som bjuder att lärlingar af begge könen vid inrättningen borde uti teori och praxi undervisas,. Visst är det sannt. men denna punkt, som något häntyder på läkarnes beqvämlighet, är blott den tredje i ordningen. De tvenne första och förnämsta rör: naturligtvis de fattiga barnaföderskornas beqvämlighet, men dem citerar ledamoten icke. Men blifver verkligen inrättningens förflyttning till Kungsholmen mycket beqväm för lärare och lärlingar? Jag fruktar verkligen att jag misstagit mig i den saken, ty hur går det t. ex. med polykliniken eller den praktiska undervisningen utom hus? Den förnämsta delen af ifrågavarande praktik består deruti att så ofta något svårare sjukdomsfall inträffar i ett privat fattigt hus, tager adjunkten på inrättningen sina lärlingar med sig och begifver sig med dem till ort och ställe. Dett: går ganska väl för sig så länge inrättninge: ej ligger för aflägset. Men att göra dagsmarche; från det aflägsna Kungsholmen torde på längden blifva besvärligt nog för både lärare och lärlingar. Men hvem har då den egentliga fördelen af ifrågavarande flyttning? Aterigen stöter jag på Carolinska institutet, återigen ser jag glimten af dissekantens finpolerade knif. Ledamoten låter förstå, att det nya barnbördshuset blir så inrättadt, att det kan emottaga fattiga qvinnor en längre tid före förlossningen. Detta vore otvifvelaktigt en stcr mensklig handling. Men hvilka kunna begagna sig deraf? Ogifta qvinnor utan tvifvel. Men fattig mans hustru kan blott i sista ögorblicket lemna sitt hem och sina barn. I Paris kan hon göra det, ty der tager staden vårc om hennes barn under hela den tid hon ligger sjuk. Men i Stockholm, i Stockholm! Hvad ledamoten yttrar om priset på huset och tomten samt om grundens beskaffenhet vill jag antaga för godt och låter min anmärkning derom förfalla. Ledamoten slutar sitt långa beriktigande. långt som Kungsholmsbron, med att beskylls: mig för lättsinnighet i mina anmärkningar. Jag igenkännerLedamotens välskurna penn: och jag värderar i honom icke blott en utmärkt vetenskapsman, utan äfven en i sö många andra afseenden verksam och ädel medborgare. Jag ursäktar derföre hans eljes: så vältaliga mun ett litet förfluget ord. För öfrigt är jag hellre lättsinnig än grym, och grymt synes det verkligen vara att så långt från fattiggomens och den hårda nödens nästen flytta en tarmhertighetsinrättning som enkom är till för dessas bjelp och beqvämlighet, utan att man för detta kan ana någon annan förklaringsgrund, än att få jemte alla våra öfriga sjukhus gruppera sig omkring Carolinska institutet, liksom planeterna kring sin sol. . Denna konstellation kan vara vacker för ögat; men den lidande menskligheten tillfredsställer den ej. Har Paris, som annars så väl förstår att gruppera, placerat sina sjukhus omkring FEcole de Mådicine,? Visst icke. Lhospice de la Maternite eller dAccouchement är t. ex. beläget vid Rue de la Bourbe som är mycket aflägset från IEcole de Medicine. Paris skulle skratta om det såge det originella spektaklet af garnisonskaserner vid slutet af Ladugårdslands församling och garnisonssjukhus vid slutet af Kungsholms; det skulle, om ej just skratta, åtminstone beklaga vårt förstånd, om det såge en inrättning sådan som den ifrågavarande dragas från de folkrikaste och fattigaste stadsdelarne till den minst folkrika och fattiga. Ännu en gång, hvarföre denna eviga dragning till Kungsholmen, till Carolinska institutet? Är det kanske derföre att, sedan pathologerna förgäfves sökt rädda de fattiges helsa och lif, anatomerna med desto större beqvämlighet måtte kunna ansa om deras kroppar efter döden? Widar. EEE