Aftonbladet – 8 mars 1856, sida 2

Innestående 59,100: — Den 1 Mars. Utelöpande sedlar och attester m.m. . . . so so so. . 40,245,228: 14. 2 Behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar samt enskilde . . . .. . 9,446,889: 46. — Metallisk kassa i silfver . . . 12,329,484: — — Dito, förvandladt i riks:dr banko 32,878,624: — — Litterära notiser. Bland veckans litterära nyheter öfverraskas man af ett digert politiskt arbete från Upsala: Om statsrådets ansvarighet. Afhandling i Svensk Statsrätt af W. E. Svedelius (600 sid. 8:0). På samma gång detta arbete söker att gifva en grundlig utredning åt en af det konstitutionella samhällets hufvudfrågor, innehåller det tillika ett af de vigtigaste och rikhaltigaste bidrag till vår konstitutionshistoria. Författaren behåndlar nemligen sitt ämne historiskt och lemnar icke blott en vidlyftig öfverblick (på 214 sidor) af de politiska garantierna i äldre och nyare stater, utan äfven en historisk öfversigt af den politiska ansvarigheten i Sverge före 1809; liksom författaren äfven vid framställningen af statsrådets ansvarighet enligt nuvarande grundlagar utförligt redogör för den tillämpning de ifrågavarande grundlagsbestämmelserna erhållit, det sätt hvarpå konstitutionsutskottet i anmärkningsfrågor förfarit, de åtal inför riksrätt som egt rum o. 8. v. Förf. citerar i sin inledning 1809 års konstitutionsutskotts yttrande i sitt memorial med förslag till regeringsform: Makten att styra tillkommer, efter utskottets förslag, odelad, konungen. Men Hans beslut kunna icke förhastadt fattas, icke bestämmas efter ensidiga underrättelser och råd af dolda personer utan ansvarighet. Han måste i alla mål låta sig upplysas af ett offentligt Statsråd, hvars Fadinöter, ställde under ansvarighet, icke blott för deras yttrade rådslag, utan äfven för deras tystnad, då de bort råda, måste sjelfva sorgfälligt söka upplysningar, för att bevara sitt lif, sin välfärd och sin heder. Författaren säger det ha varit hans mål att undersöka, på hvad sätt denna grundsats för den konstitutionella ansvarigheten i Sverge blifvit tillämpad i lagstiftningen och huru denna lagstiftning blifvit tolkad in praxi. Förf. förklarar derjemte, att han behandlat sitt ämne oberörd af och utan afseende på dagens politik; men då det ämne som här behandlas så nära sammanhänger just med dagens politik, med den fråga som allt oafvisligare börjar framstå för vännerna af ett verkligt konstitutionelt samhällsskick i vårt land: huruvida icke det svenska regeringssättet efterhand allt mera aflägsnat sig från den grundsats, som omfattades af1809 års lagstiftare till ett allt mera, utveckladt--allenastyrande, och huruvida icke statsrådsansvarigheten till en stor del måste betraktas såsom imaginär; så torde detta arbete väl egna sig till läsning och begrundning af de blifvande riksdagsmännen. — Om Sverges yttre politiska förhållanden under de tre första åren af konung Carl XII:s regering till freden i Trawenthal, af C. F. I. Wahrenberg, doc. i historien vid Upsala universitet. Den lucka i vår historia, som länge bildats af Carl XII:s regering, har man nu hopp om att snart få se fyld. Utom hrr Carlson och Fryxell, om hvilka man har sig bekant att de en längre tid varit sysselsatta med forskningar öfver denna period, har nu hr Wahrenberg, som i utländska arkiver haft tillfälle att genomgå en mängd hittills okända handlingar: rörende Carl XII:s tid, i ofvannämnde afhandling gifvit ett välkommet bidrag till borttagande af det dunkel, som nog länge hvilat öfver dessa för fäderneslandet så innehållsdigra tjugo är. Hr Wahrenbergs bok behandlar visserligen endast de tre första af dem, men erbjuder icke desto mindre stort intresse genom det ljus den kastar öfver Sverges ställving till utlandet vid denna tid, öfver den ku, p som lade styrelsen i den ännu omyndige konungens händer, öfver hans personlighet, hans närmaste omgifning. Af mycket intresse äro äfven de utdrag ur franska ambassadören dAvaux depescher, som förf. meddelat i en bilaga. Man ser deraf att den unge konungen redan vid denna tid, hvarunder man hittills endast låtit honom hängifva sig åt nöjen och vilda äfventyr, utmärktes af det stränga allvar, som: sedan blef ett så framstående drag i hans karakter. — Vi godtgöra -en försummelse, då vi nu i korthet omnämna ett omfattande historiskt arbete Menskligå utvecklingens historia. Ofversigt af N.. Ignelln, hvaraf tvenne häften, utgörande första delen (516 sid. 8:0), redan mot slutet af sistlidet år utkommo i bokhandeln. Förf. har företagit sig att i detta arbete karakterisera de särskilda epokerna af vårt slögtes odling öch på samma gång anmärka de mest framstående dragen af denna utveckling, oeh dervid naturligtvis för