Aftonbladet – 8 mars 1856, sida 2

offentliga moralen. Denna sanning är icke någon: nyhet; den är temligen påtaglig och vi häntydde äfven derpå för några dagar sedan: men vigtiga sanningar ha aldrig varit så vigtiga som i år, såsom Thorild vid ett tillfälle uttryckte sig, och det skadar icke att litet emellan påpeka förhållanden som bekräfta riktigheten af den nämda satsen och ådagalägga. af hvad halt ropet emot tryckfriheten är och från hvilka motiver det klarligen utgår. Nir man hörer personer i det dagliga hfvet fara ut med de förskräckligaste tillvitelser och oqvädinsord mot allt hvad tidningar och tidningsskrifvare heter, samt med helig fasa försäkra att de aldrig läsa tidningar, och man tillika om dessa personer känner, att de sedan trettio år tillbaka nästan oupphörligt skrifvit och ännu skrifva i tidningar af allehanda slag, äfven sådana som stå på en mycket låg ståndpunkt; eller när man ser tidningar, som med mycken hätskhet mot personer förfäkta sina partisyftemål och visst icke visa sig anse ett hånfullt bemötande mot motståndare såsom otillbörligt uti politiska strider, uppträda med långa straffpredikningar öfver pressens dålighet och det skadliga sätt hvarpå tryckfriheten begagnas, då måste man ovilkorligt ledas till den slutsatsen att fördömelsen icke är så allmänt menad, utan hufvudsakligen afser antagonisternas misshagliga sträfvanden och misshagliga personer. Svenska Tidningen för i går innehåller en lång, på en gång ängsligt jemrande och tillika häftigt fördömande artikel om och emot den liberalt oppositionella pressen, med åtskilliga speciella anspelningar på Aftonbladet. Det är en långtrådig variation på den visa, som från den sidans organer i alla tider varit sjungen om den liberala pressens stora inhumanitet, om dess oförmåga att skilja sak från person, och att göra motståndare rättvisa 0. 8. V.; påståenden som ouppvörligt blifvit i mer eller mindre vidlyftiga afhandlingar omtuggade, och ti!l bevis för hvilka man vanligen, då man närmare blifvit ansatt, framkommit med citationer af någon fras om konungadömet såsom utgånget ur skogarnes natt eller en annons under hofsorgen 1844. Att den högra sidan inom pressen vid sådana tillfällen alltid fingeras vara någonting mycket ädelt, humant och oskuldsrent faller af sig sjelft. Det vore naturligtvis alldeles ohemult att vilja lägga den sidan till last den moraliska uselheten hos Granskaren, Axplockaren och andra deras likar, den cynism, som så ofta uppenbarade sig i Palmblads och Askelöfs tidningar, Svenska Biets utomordentliga hätskhet och de egenskaper i samma riktning, med hvilka äfven Svenska Tidningen, ehuru i flera afseenden stående öfver de förutnämnda konservativa bladen, dock i sin mån haft tillfälle att utmärka sig. Såsom någonting särskildt karakteriserande kunna vi nämna att sSvenska Tidningen i denna artikel angående bristande humanitet hos den liberala pressen, begagnar och tillämpar på nämnde press följande humana uttryck: Misstänksamhet, inskränkthet, rädslan, stackars torftig hjerna,, blind och trångbröstad partipolitik, kältring, egen lumpen fördel såsom bevekelsegrund, kältringaktigt handlingssätt, trånghufvighet, vtrångbröstighet, tjurhufvighet, sträfvande mot egna sinnens vittnesbörd, vilsen, skrämd och förbittrad enfald, löst. sladder, oärlig eller hjerneberöfvad kämpe o. s. v.; åtskilliga uttryck och epiteter äro till och med sådana att enkel anständighet bjuder att icke upprepa dem. Hvad synes om en dylik humanitet? Det enda i denna Svenska Tidningens s. k. lista på vanarter och oförstånd hvari finnes en bestämd antydning om något särskildt fall, mot hvilket klandret vänder sig, är ett yttrande om monumenter, som synes visa att förf. åsyftat vår polemik med Svenska Tidningen i fråga om Carl XII:s monument. Vi uttalade under denna polemik vår aktning för nämnde tidnings redaktör, på samma gång vi måste förklara att bladet såsom institut var behäffadt med många lyten. Vi nödgas bekänna att vår aktning icke på något sätt förökats genom den nu ifrågavarande artikeln. Det skulle måhända icke vara utan intresse för allmänheten, om någon vid tillfälle egnade en granskande uppmärksamhet åt Svenska Tidningens hittills tillryggalagda lefnadslopp och närmare tillsåge, hurudant i sjelfva verket detta blad är, som med fariseisk tillfredsställelse tror sig kunna blicka ned på den öfriga syndiga pressen samt undersöka i hvilka hänseenden den i sjelfva verket skiljer sig från konservatismens och reaktionens förra organer. Vecko-uppgifter rörande Riksbanken, alelfna den 29 Februari.