Aftonbladet – 7 mars 1856, sida 3

fälle beredes för medellösa qvinnors transporteramde till inrättningen i behofvets stund; den andra: att några sådana kunna å inrättningen mottagas innan stunden är kommen. Den nya anstaltens utrymme skall lemna tillfälle till vidtagande af dena sednare åtgärd. om medel för den ökade underhållskostnaden erhållas; den förra åter kunde och borde när som helst vidtagas, och blifver oundgänglig när anstalten flyttas till Kungsholmen. I nen lärer i sinom tid e underlåta att härå fästa vederbörandes uppmärksa het, och det är knappast att befara, att hufvud dens fattigvårdsstyrelse då skall förbise nödvänd heten af den lika enkla, som under alla förhållanden högt påkallade åtgärden, eller undandraga sig den relatift ringa utgift hvartill den kan föranleda. 4:0 Vidars låter ytterligare förstå, att direktionen vid inköpet af den för inrättningen bestämda egendomen skulle hafva gått så vårdslöst till väga, att direktionen först efteråt kommit till kännedom om egendomens verkliga beskaffenhet och då funnit att den, ehuru direktionen derföre betalt 20,000 rdr, sknappast vore värd 15,000 rdr. — Så är dock ingalundx verkliga förhållandet. Direktionen, som efter noggranna och förnyade undersökningar icke funnit någon af de å Kungsholmen till salu utbjudna öfriga egendomarne för ändamålet antaglige, emedan de voro dels för inskränkta till utrymme, dels, till följd af derå redan befintliga, för inrättningens ändamål användbara byggnader, alltför dyra (tvenne kostade 40,000 rdr bko hvardera), erhöll om hösten 1854 underrättelse att aflidne lagman Rydorffs egendom, allmänt känd såsem en af de rymligaste och vackraste i staden, skulle för arfvingarnes räkning försäljas, till följd hvaraf direktionen, i sammanträde den 11 Nov. s. å., beslöt att icke allenast dess ledamöter skulle om egendomen taga kännedom, utan ock sakkunnig arkitekt erhålla uppdrag att sorgfälligt undersöka huruvida densamma, enligt utstakad plan. vore lämplig för anläggande derstädes af inrättningen i fråga. Så skedde, och i sammankomsten den 10 Jan. 1855 anmälde den anlitade arkitekten, att han ansåg egendomen i allo tjenlig, i hvilken åsigt de ledamöter, hvilka om densamma på stället och i alla delar tagit kännedom, instämde. Då kändt var att egendomen skulle på auktion försäljas, öfverenskom direktionen, som till en början hoppades att åtkomma densamma för en summa, motsvarande den, hvarå inflytande hyror kunde lemna vanlig ränta, eller omkring 20,000 rår rgs, att, till undvikande af stegring i auktionspriset, icke bestämma sitt maximianbud förr än samma dag auktionenhölls. I betraktande deraf att flere medspekulanter nu voro kände, och att den hufvudsakligaste byggnadens användbarhet såsom boställshus, otvifvelaktigt skulle betydligt minska den påräknade byggnadskostnaden, beslöt direktionen då att inropa egendomen för högst 20,000 rår bko. Högsta anbudet blef emellertid 25,050 rdr bko, och då köparen erbjöd direktionen att öfvertaga köpet vägrades detta, så vida icke köpesumman nedsattes till det förut bestämda beloppet. Härpå erhölls kategoriskt svar, att ingen nedsättning kunde ega rum; men då direktionen derjemte af okänd person erhöll löfte om en gåfva af 5000 rår bko för att göra köpet möjligt, och då således i sjelfva verket köpesumman blef den af direktionen på förhand fastställda, så antogs tillbudet. Hvilken den okände gifvaren är, vet i denna stund ingen af direktionens ledamöter med visshet, och ännu mindre vet Vidar det. Men, säger denne, 5:0 tomten är så vattensjuk att trummor eller afledningar först måste med stor omkostnad anbringas innan grund kan anläggas och hus byggas deruppå; att få källare derunder lärer vara en omöjlighet, och för öfrigt ligga hus och tomt så inpackade mellan gator och gränder, att man icke vet hur man skall få det qvantuwm frisk luft som anses erforderlig för ett sjukhus.s — Härmed förhåller sig så: att tomten till en del var vattensjuk visste hvar och en som undersökt eller blott sett den; men lika påtagligt måste det för hvar och en, som det ringaste förstår saken, vara, att detta har intet att betyda, då det höga läget medgifver beredande af erforderligt aflopp för vattnet, hvarjemte det otvifvelaktigt är en ganska väsentlig fördel om ständig tillgång på vatten, genom brunnars anläggning på större djup kan beredas; — kostnaden för den erforderliga afloppstrumman är approximatift beräknad till 700 rdr bko, men stiger sannolikt ej så högt; — vattnet hindrar, med dess n. v. högsta stånd, enligt entreprenörens förklaring, i ingen måtto byggnadsarbetets fortgång; källare kunna anläggas, och direktionen hade äfven ämnat att anlägga sådane för vedförrådets inrymmande, men frångår planen, emedan den befunnits både dyrare och i flere hänseenden mindre ändamålsenlig, än att anlägga särskild vedgård; — slutligen ligger tomten fritt mellan tvänne breda gator och angränsar på ena sidan till en stor trädgård, under det att dess areal af nära ett tunnland medgifver att de tvenne pavilloner, hvilka komma att utgöra den egentliga sjukvårdsanstalten, kunna placeras fullkomligt fristående på icke obetydligt afstånd från hvarandra och från alla angränsande hus. — Man kan visserligen tänka sig ett ännu fördelaktigare läge såsom både möjligt och önskvärdt; men att finna och åtkomma det, haf ver sig icke så lätt! Insändaren har icke haft för afsigt att tillrättavisa sVidar, för hans obefogade anfall mot en kommunalmyndighet, hvilken efter bästa öfvertygelse sökt uppfylla sin pligt och äfven vet sig hittills deri hafva lyckats; men allmänheten har icke bordt lemnas i ovisshet om huru mycken sanning möjligen kunde ligga bakom hans beskyllningar. Den som gjort sig mödan genomläsa denna artikel, hvilken tyvärr måst blifva mycket längre än Vidarsp, emedan den kräft en viss fullständighet, och mycket tråkigare än denna, emedan den endast afsett att upplysa, icke att klandra, kan nu sjelf dömma. Finge insändaren slutligen uttryeka en varm önskan, ja en bön, så vore det, att af de många bland hufvudstadens innevånare, som ega förmåga och vilja itt genom allmänna välgörenhetsinrättningars understödjande med gåfvor eller testamenten utöfva en ika välsignelserik som varaktig välgörenhet, åtminstone några måtte vända sin uppmärksamhet åt den nrättning, hvarom här är fråga. Den behöfver välsörenhetens deltagande och förtjenar det, och detta desto mera, ju mera den tarfvar förbättring och ju mera dess styrelse bemödar sig att den åstadkomma. Måtte företrädesvis bemedlade ungkarlar bejerta denna enkla uppmaning ! — Kanske är Vidars jelf en sådan. Är han derjemte lika godhjertad och tänslofull, som han, att dömma af hans Blick illbaka, visat sig vara lättsinnig, så torde uppmaningen knappast kunna ställas till lämpligare person. stockholm den 23 Febr. 1856. Ledamot af direktionen öfver Allmänna Barndbördshuset. Redaktionen skall i morgon meddela ett svaromål af Widar på dessa anmärkningar. EESEETEOOEEE (Insäudt). Stockholms rakstugor. Redan längesedan började Stockholms perukmakare LR