Aftonbladet – 7 mars 1856, sida 3

kött? Kaninen var just icke ibland de fetaste; värdigas komma ihåg det. Det står skrifvet, sade la Ramåe kallt och lät orden falla långsamt och skärande likt en bilas hugg, att hvarje öfverträdelse mot vapenhvilans lagar, såsom stöld, våld eller brand, straffas med döden... Har er konung undertecknat detta? Ja eller nej. Döden ! mumlade Pontis, bestört öfver den unge mannens grymma och oförklarliga hämdgirighet. Nå väl... står det icke så i den kungliga förordningen ? upprepade la Ramåe. Döden för trenne fattiga ankor!... det vore en grymhet, utropade Vernetel. Nu kommer det an på, sade la Ramde med en af passionen hväsande stämma, om en ed väl är en ed ... Men om vapenhvilotraktatens paragrafer verkligen ostraffadt kunna öfverträdas, så skall hela landet snart erfara att det ej är med ord utan med skarpt laddade gevär som vi böra mottaga de rojalistiska soldaterra å de närma sig våra hem, Och då, fortsatte han, hänförd af sin vilca vältalighet, blifva alla medel goda för att aflägsna de menedige ... må de stjäla våra lifsmedel, men dessa lifsmedel skola vara förgiftade . .. ja, derhän skall orättvisan föra oss... hvarje missbruk af en konungs ord bör ögonblickligen straffas... Kommen för att likt uthungrade råttor härja allt hvad j påträffen... Välan ... både för dem och för er finnes arsenik i våra skåp!... och ändå äro ju dessa usla djur bättre än ni; de gnaga endast, då deremot de kungliga soldaterna hemsöka oss med eld och svärd!... Rosny, hvilken afhört hela detta tal med sänkt hufvud, höjde det nu stolt. Min herre, sade han, eftersom ni yrkar på denna olycksaliga paragrafs stränga fulljande, så må er önskan uppfy!las... den är föga kristlig, men ni har beklagligtvis rätten på er sida La Ramåe bugade sig för första gången, sedan hans ankomst till lägret, i sin ursprungliga lika djerfva som storartade skönhet.