Aftonbladet – 7 mars 1856, sida 2

hö brinner fort, och som ni ser har elden redan fattat i taket. Den unge mannen tystnade, förtjust öfver den verkan dessa ord framkallat. Och det är er familj som skickar er hit för att fordra upprättelse ? frågade Rosny. Ja.n De brottslige äro då här? Det var gardister!a Fluru, kungens gardister?s Jag sade endast gardister, svarade la Ramå6e med så tydligt förakt, att herr de Rosny fann sig sårad. En enda persons påstående, herr de la Ramåe, bevisar ingenting; skaffa vittnen! Skicka någon till vårt slott... ej en af dessa, ty de skulle endast mörda och bränna, utan en chef... och de sårade skola tala... de rykande väggarne skola högt vittna mot mordbrännarne I . Ett vildt gny mottog dessa ord, hvari den djerfve talaren så oförskämdt anklagade hela kåren; den uppretade. Rosny fortsatte med kall värdighet: Ni hör hvad man här tänker om era förolämpningar. Det synes att ni väl känner vaPo van vilkor och blindt litar på kungens ord.a Om er konungs ord bevisade någonting, skulle mördare ej ha inträngt i vårt fredliga hem . .. Huru vågar ni då tala om vapenhvilans vilkor och er konungs garanti? .,. Begge måste förskaffa mig hämd!... Jag erbjuder alla bevis... jag har sjelf hört min betjenings berättelser om våldet, jag såg sjelf tjufvarne då de togo till flykten och i nödfall skall jag till och med kunna känna igen dem!... Efter ni är herr de Rosny och så stolt talar om er konungs ord, så skipa rättvisa, eller jag går direkt till er herre ...? Nog, nog, sade Rosny, som kände vreden koka inom sig; litet midre fraser och vilda blickar, om jag törs be; jag är tålig, men icke alltför länge. Huru! Ni hotar mig, utropade la Ramåee med sitt vilda småleende . . . det är då sålunda