Aftonbladet – 6 mars 1856, sida 3

jarffiende? I detta fall här iman i Sverges konung sett enheten och identiteten med Sverges folk., : Dock — äfven i en annan svensk konun; har man sett denna enhet och identitet med folket. Efter freden i Stolbova yttrade Gustaf II Adolf i sitt tal till ständerna: Med ryssen hafve vi af ålder lefvat i et ovisst tillstånd och farlig lägenhet, så att han ofta oss beskadat hafver. Hans angränsande med öss har icke allenast i krigstid varit förderfligt, utan ock i fredstiden fast förtretligt. Men nu... (O, att vi än i dag kunde säga så)... nu synes likasom sjelfva Gud hade i denna victorie velat befria oss från vår falske granne ryssen; som sällan håller tro och lofven. Vår förstuga Finland är nu stängd ifrån han, infall. Utan vår goda vilja kan denne fiende icke komma med en båt eller lådja i östra sjösidan: de stora sjöarna Ladoga och Peipus och narviska ån, de trettio mils breda morasen och starka fästningar skilja oss från hohom. Annars hade vi svenske varit tokota. Ryssland är nu utelyckt från Östersjön; och hoppas jag till Gud — tillade konungen — att det också hädanefter skall blifva ryssen svårt öfver den bäcken att hoppa! . Ryssen försökte likväl sedermera åtskilliga gånger att hoppa hitöfver, men fick alltid mothugg och bröt esomoftast af sig benen. Synnerligast var det Carl XII den djerfvaste praktikern i Gustaf Adolfs planer öster ut; som tilltygade -chonom svårast och gaf honom så huden full af stryk att han nära satte lifvet till. Carl vandrade hädan,. och med honom de storartade planerna, hvilka emellertid blifvit en smula omvfidna. Friskt vågadt! tänkte då den7gamle gynaarn, och efter några ytterligare nappatag lycsades honom ändtligen år 1809 det länge försökta hoppet så till vida, att han stannade midt i bäcken ochfick der fast fot, allt sedän sittånde på lur buruledes han oss derifrån bäst sbeskada, kan. Vi ha nu för tiden ingen Carl XII mer — men vi kunna förskaffa oss en värdig bild af lenne ärlige svenske man, denne väldige ryssxnäckare, hvars: hjerta klappar ännu lika varrat i nationens bröst. Lätom oss tigga! säger en af våra berömda. författarinnor, då hon lägger fram sin lista för en barnkrubba eller en pensionsinrättning för fruntimmer — och hon får in mycket pengar, så fattiga vi än äro för egen del. Låtom oss tigga, säger också undertecknad, men denna gång för ett manhaftigare ändamål! Må nägra män, som lämpligen kunna kallas vederbörande,, upprätta en lista för bidrag till uppresandet af en minnesstod öfver kung Carl den unga hjelte — och alla, som i Sverge bygga och bo, skola strömma till med sin skärf. Hvilken omätlig vinst dessutom skulle ej detta företag tillskynda statskässan! Stockholm behöfde derigenom icke -befästas: För danskarne behöfde Stenbock framvisa endast hjeltens pappersporträtt för att få dem i durk. Hvad verkan skulle icke då hans malmdigra kolossala stod utöfva på moskoviterna vid första blicken inåt Ladugårdslandsviken, då de komme hit inskojande på sina lådjor och galerer! De skulle icke allenast helt tyst vika ur vägen, utan ock hals öfver hufvud draga sig tillbaka igen till sin f. d. skasematt, i bäcken. Alltså: u p med Carl XII på artilleriplanen! Kilian.