Aftonbladet – 6 mars 1856, sida 3

Funderingar öfver ett och annat. 1 Det var en gång en gammal rökig sjökap ten, som ständigt hade till ordspråk: Ingenting ondt, som icke har något godt med sigb) Nå — en vacker dag brände han ett hål på benet, och genast hade han till hands sitt: Ingenting ondt, som icken, etc. Sösret läktes snart, gubben for åter ut, led skeppsbrott och råkade i händerna på en massa vildar. Dessa åto upp hans besättning, och turen kom snart till honom sjelf: hans kläder kläddes af, och han synades af höfdingen och undersöktes noga. i Men se — det befanns att han hade ett ärr på kroppen (märket efter brännskadan), och derföre vardt han, enligt det landets åsigt, betraktad som en helig person: han blef icke allenast icke offrad och uppäten, utan ikläddes helt andra kläder och vardt utpyntad och ärad och prisad på allt sätt. Så långt om den historien ..... F. d. äng-sågen på Ladugårdslandet var väl ingen sjökapten; men när lågorna nyligen gjorde den stora skafvanken der, hörde man gårdens tomtgubbe midt under svettdropparna ropa precist som den gamle rökige flegmatikern: Ingenting ondt, som icke har något godt med sig! I Och nu hafva vildarne... nej... de hungrige byggmistarne och allt hvad spekulanter heter rusat till för att i rubb och stubb till egna sig den stackars ex-sågen. Hur skall det gå? I Skall, i likhet med ö-höfdingen, Stockholms drätselkommission fästa sig vid det kolossala eldmärket och för sin del rädda platsen för ett helt annat skick i kommande dagar? En hvar torde utan tvifvel inse att denna plats är långt vigtigare än många andra inom hufvudstaden, på hvilka tankarne för närvarande blifvit riktade, vare sig att den ses ur den sanitära synpunkten, denkommersiella eller det vidt och bredt omordade skönhetssinnets. Hvilken anblick har ifrågavarande byggnad och dess omgifningar till dato företett? Man har — att icke tala om det eldfarliga — sett tusentals plankor, bjelkar och timmerstockar öfverfylla den trånga hamnen, hämmande trafiken, och, vid minsta blåst drifvande hit och dit, tillstänga landningsbroar, vattenhemtnings-ställen och tvättbryggor under en oupphörlig strid med de inpå och utom hvarandra liggande vedoch höskutorna. Man har vidare sett..... Men denna och andra syner, som varit omedelbara följder af sågverket, har man all anledning att icke hädanetter få se. Ty aldrig kan väl stadsstyrelsen tillåta att ifrågavarande verk åter uppbygges? Dock — allt kan man vänta sig af