Aftonbladet – 5 mars 1856, sida 3

värdigast, och en bazar för utsöktheter af alla slag; men alltsammans så väl anordnadt, så afsöndradt genom doftande häckar och exotiIska lundar, att intrycket af hvad som hör -Itillhopa aldrig störes eller förvirras af Ihvad som finnes i grannskapet. Detta universitet sätter nu mängden i stånd att för några shillings då och då få med hustrur och barn inhemta på stället hvad våra unga turister hittills lyckats uppfånga af just det, som Ide vanligtvis plägat hemföra bland hågkomster af värde utrikesifrån. — Jag klandrar icke denna anläggning, vår tids och vårt lands mest storartade öfverlåtelse åt eftertiden; långt derifrån! Äfven om jag icke vore sjelt Jen ibland de betydligaste lottegarne, skulle jag vara en ibland de första att uppskatta den herrliga skörden, den oberäkneliga välsignelsen af detta fredens och odlingens ädla utsäde, så djerft förberedt och fullföljdt så lugnt midt under krigsstormen. Men jag tillhör äfven de icke så få, som börjat besinna nöd vändigheten för vår aristokratis unga ättlingar Jatt sjelfva veta åtminstone hvad millionen snart skall veta allmänt: att åtminstone lika mycket som -den vara förtrogen med konstens och förnålderns förnämsta mästerverk och hafva sett dem i samma fullkomlighet, lika pånyttfödda i ursprunglig glans, som deras omedelbara aftryck framställa dem här. Föregen del har jag trott att detta, och hvad dermed står i samband af forntidens seder och tilldragelser, bör vara Kändt förut, innan mån far åstad att. skåda originalerna, sådana de ofta visa sig utrikes: förfallna, stympade, ihopvräkta, urblekta, eller — hvad som är värst af allt — bortfuskade af sista århundradets enfaldigaförbättringsfåfänga. Kort sagdt: innan nioch den tillkommande lord Camberwell anträda den stora färden, förefaller det mig som han skulle kunna med förmån egna det återstående af sommaren åt en tur till London och Sydenham, för att allvarligt söka inhemta hvad man på den tiden kan medhinna vid millionens läroanstalter. Det blir ganska litet.ändå, i jemförelse med hvad som måste lemnas. oundersöktoch ogranskadt. — Förut ville jag likväl gerna höra hvad ni sjelf menar, mr Stanley. Har ni någonting att invända mot mitt förslag? — Ingenting vidare, mylord, än den korta tiden. Hittills har jag tänkt mig dessa förevisningar som ett nytt slags skådespel allenast; men jag inser nu hvad till och med den så kallade klassiska bildningen bör kunna vinna i klarbet just genom den illusion, som så mången fornklassisk skildring måste medföra när hon beledsagas af samma omgifning som alstrade henne. Det bör ha nästan samma effekt, som när man studerar naturen sjelf, i stället för att göra hennes bekantskap på plancher eller i naturaliesamlingar, och när man ser rörelselagarne uppenbara sig omedelbart i ett fenomen eller i ett machineri. — Men tidsutrymmet, mylord, för undersökningen al allt hvad som visar sig ur denna nya synpunkt? ... Jag vill icke ens nämna hvad jag kanske bordt ihågkomma först: min egen oförmåga att hålla de nödiga föredragen öfver allt detta. Kunde i vår tid någon finnas, som vore hvad man förr kallade polyhistor, så skulle hans kunskapsförråd ändå icke räcka till här. — I det afseendet kan ni vara lugn, mr Stanley. Genom att bo på stället — i London i Camberwell-house och vid Sydenham i Crystal-Palace-Hotel på Westow Hill, der min intendent skall ombesörja rum och nödiga -beqvämligheter, — blir ni i tillfälle att följa representationerna utan att förlora någoa tid på landsvägen; och man kan då på några månader hinna med mer än ni kanske tror. Hvad föredragen beträffar, så se dit: i det der bokskåpet — det tjoget duodeser der i de mörkblå banden, som intaga en helhylla; — det är Handböcker och Vägvisare endas: för kristallpalatset, och som ni icke bör underlåta att taga med på resan. Dessa -böcker. till den stora allmänhetens tjenst, skiljör sig särdeles märkligt genom sin öfverlägsenhet ifrån hvad spekulationen plägar uppduka åt de irrande riddarne af high life i Schweiz och Ik Italien. Kristallpalatsets vägvisare i Assyriens salar är t. ex. mr. Layard sjelf. -Handboken för det etnologiska och zoo!ogiska depa tementet bärrör från sådäfia tåän, som pröfessorerna fPorbes och Latham. --För-skulpturarbetena framställer -sig som cicerone en ibland vår tids snillrikaste konstnärer, skaparen till Panoptikons idealiska Peri, signor. Rafaelle Monti. Bland geologiens irrgångar och vidunder visar professor Owen er vägen — och tå vidäre med alltdet öfriga. Emellertid begriper Jag att ni.kan -behöfvaorientera er-ktet-sjeHf på förhand; och om ni anser fjorton dagar förslå Härtill, så res förut ensam. Mr Warnceliff -kan under tiden göra mig och den öfriga familjen sällskap.till Brighton, der vi ärna tillbringa någon tid vid hafskusten; han kair sedan möta er i London eller Sydenham, hvar och är ni finner lämpligt: att bestämma sjelf. På dessa vilkor — fortsatte Stanley — gick Jag med mycket nöje lord Johns åsigter till mötes, och han skref genast de nödiga befallningarne till intendenten. Jag harnu bott här i Crystal Palace Hotel tillräckligt, för att känna mig likasom litet hemmastädd på orten, och i morgon väntar jag mr Warneliff hit. Oaktadt sin härkomst och sina icke så obetydliga kunskaper, är det en ganska anspråkslös och blygsam ungdom, och det skulle fägna mig särdeles, m:r Borgholm, att få göra er) bekanta med hvarandra, ifall ni ville möta oss på Lejongården i Alhambra kl. 12 i morgon eller jemt ett dygn härefter — Jag tackade och lofvade komma. Stanley I fortfor: — Ni har kanske icke ännu beskådat kristallpalatset ifrån en ibland de bästa ståndpunkterna man har för att betrakta det utan-!på. Jag är i tillfille att erbjuda en sådan. Var god och stig med mig en trappa upp, på hotellets mellersta takterrass; den hörer til min våning; det går ju an att taga er frukost : der hos mig i dag? — Vädret är det vackra-(! ota man han a för FO I 1 a 1 l j