Aftonbladet – 4 mars 1856, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. I dag har ytterligare polisförhör hållits med förre sergeanten vid lifgardet till häst C. A. Almroth, häksad och tilltalad att hafva låtit skrifva och sedermera hos vagnmakaren Ågren mot penningelån hypotiserat 2n falsk assignation som blifvit i konvolut inlagd och med Almroihs sigill förseglad. Uppasserskan Andersson äfvensom borstaren Anlersson, anställda å hotellet uti huset n:o 12 i Storsyrkobrinken, hvarest Almroth logerat, voro nu inkallade, men ingen af dem hade observerat att Almroth innehaft något sigill. Ett bref från Almroth till sergeantea Westerberg, dateradt d. 12 Juli 1854, örevisades nu Almroth, och detsamma erkände han sig hafva skrifvit. Brefvet var försegladt med enahanda sigill som det konvolut hvaruti det falska dokumentet var inneslutet. En mängd af Almroth utfärdade reverser till olika personer förevisades Almroth. Häån erkände att håfva skrifvit en del af dessa, men förnekade att hafva skrifvit de reverser hvilka han lemnat till Ågren. Almroth förklarade att han omtalat för flera personer, att han uppburit penningar af lagman Edelstam, men förnekade all vetskap om tillkomsten af den skriftliga assignationen, tilläggande Almroth: För 24 sk. bko kan man köpa ett sigill, och det är orätt att upptänka planer för att störta en oskyldig.Den falska assignationen är tydligen skrifven af en person som haft lagman Edelstams namnteckning att följa, och sigillet utgöres af ett adeligt vapen, doek icke lika med hr Edelstams. Målet anstår tills om fredag. — Helsingborg d. 27 Febr. Tryckfrihetsmålet mot Oresundsposten förevar änyo i går, då svarande ombudet begärde att få såsom vittne i målet hörd utgifvaren af tidningen Snällposten i Malmö, hr boktryckaren Cronholm, som uti nämde tidning af den 7 Jan. yttrat: Förf. hade icke betänkt, att oaktad: han underskrifvit sitt paskill med en uppdiktad signatur, så skulle poststämpeln och en icke nog förvriden handstil dock för ett uppmärksamt öga snart röja honom, och allmänna opinionen har också redan uttalat beljugarens namn med det djupa förakt, som alltid måste drabba den, hvilken söker att lönmörda en persons eller korporations anseende.. Svarande ombudet ansåg nemligen att upplysningen om hvem som vore orderns författare och insändare så till vida var af vigt, som den befriade utgifvaren af Ö. P. från den möjliga misstankan att hafva elf diktat den, och derföre borde af juryn vars känd. Rådhusrätten afslog dock på aktors bestridande denna begäran på grund af I T. F., enligt hvilken utgifvare af dagi sjelfva ansvara för innehållet, hvem som än författaren. Häröfver anförde svarande ombudet besvär, som skulle fullfö i samband med hufvudsaken. Svarandens slutfö ring bestämdes att afgifvas torsdagen d. 6 M Pets. Irbid teer, Ing