Aftonbladet – 4 mars 1856, sida 2

RR Castillon, Vernetel . . . hollah kamrater, hvem har pengar? ... Alla stucko händerna i fickorna, men ingen påträffade der en enda sous. Hvarföre skulle vi ha pengar? ... kungen har ju sjelf inga, såde Vernetel. Det: är sannt, men kungen äter... Då han blir bjuden, ja — Laga också att ni blir inviterad af Herr de Rosny. Om han åtminstone lemnade några smulor. Sambioux!... aj, aj... bvad jag lider... min stackars mage!... Ahl-mina herrar... en id!... hvem är hungrig ? Jag! utropade en väldig kör. Jag föreslår att fyra af oss taga till benen ; kanhända lyckas vi uppspåra något hederligt hus i grannskapet, ärest vi kunde blifva bjudna till middagen — vi se alla temligen bra ut! Gudnås ! mumlade hugenotten och betraktade sina kamraters luggslitna kläder. Vi äro alla adelsmän och tjena tappert . . . En afskydd konung, det är sannti Hvem kan veta, kanske för slumpen oss till en vän, en bekant, en aflägsen slägting; låtom oss för al! del alla fyra vara ifrån olika provinser, så blir det lättare. att finna landsmän. Hvarifrån är Vernetel? Jag är ifrån Tourraine.n Bra, och Castillon.n Poitiers. Får gåj sir Castillon... det var två... jag är ifrån Dauphinå... fan så dumt att viicke ha någon gascognare, ty deras stamträd skjuter då rötter i verldens alla fyra hörn. Om konungen vore här, så skulle vi taga bhonom, inföll Vernetel.:. se, det är då en som har kusiner och tanter så att det förslår! Alla skrattade, och förmodligen hade Henrik sjelf dragit på munnen om han afhört sina unga dårars lättsinniga prat. (Forts.