Aftonbladet – 3 mars 1856, sida 3

UdON al UCI ER Iirall Falls UC DIUSSCtCl al UC 25, från Berlin och Hamburg af den 26 samt från Köpenhamn af den 29 Februari. Något I mera framstående politiskt faktum omförmäi les ej; men deremot visar det sig, att de engelska tidningarne, som på sista tiden genom det Palmerska förgiftningsmålet haft så rikligt stoff för sin rättegångsafdelning, fålt yt terligare en högst märklig kriminalhistoria genom parlamentsledamoten Sadleirs sjelfmord. Såväl i dagens korrespondensartikel från London, som här nedan under rubriken England meddela vi några närmare detaljer om denne mans storartade bedrägerier, hvilka tyvärr äfven angå Sverge, i det han lärer förfalskat icke mindre än 50,000 af Köping-Hult-bolagets aktier. DANMARE. De danska tidningarne meddela nu in extenso riksrättens dom i ministermålet. Den lyder som följer: Då de tilltalade, geheimerådet d:r juris A. 8. Örsted, geheimerådet F. F. v. Tillisch, geheimerådet C. A. Bluhme och kammarherren d:r juris A. W. Scheel icke hafva kontrasignerat de kongl. beslut, som i närvarande sak åtalas, så böra de allaredan på denna grund, med hänsyn till 14 i grundlagen af den 5 Juni 1849, frikännas. För så vidt geheimerådet v. Tillisch har gifvit Odensee magistrat inqvarteringsordres med hänsyn till den upprättade delen af det 1:sta dragonregementet, bemärkes här isynnerhet, att det måste antagas det han ej varit befogad att motsätta sig en underordnad föranstaltning, som var en nödvändig följd af en, på en annan ministers andragande, utaf H. M. Konungen i laglig form utfärdad resolution. De öfriga tilltalade, generallöjtnanten C. F. v. Hansen, kammarherren grefve W. C. C. Sponneck och kammarherren, konteramiralen Steen Andersen Bille äro väl, hvar förl sin del, ansvariga för de ofvanbemilta: beslut, 1 fall ett ansvar i och för dessa kan komma i fråga. Den offentlige åklagaren har yttrat, att det brott, som han anser begånget, måste betraktas som ett högförräderi, men detta påstående är helt obefogadt, då ingen : handling är företagen, som kan ställas vid sidan af dem som i 8 47 af grundlagen betecknas som högförräderi. Hvad de öfverklagade rustningarne angår, måste det, efter de tillhandakomna upplysningarne, antagas hafva varit af nöden, att vissa extraordinära rustningar vidtogos för ordningens öfvervakande och såsom försigtighetsanstalter, och rätten är icke satt i stånd till att afgöra, huruvidt några rustningar hafva värit mindre nödvändiga än andra. Det måste äfven antagas att rustningarne icke äro anklagade i och för sig, men endast för så vidt att de tilltalade icke genast angående desamma hänvändt sig till riksdagen. Om det emellertid än under andra omständigheter måste anses hafva varit rigtigast att förslag till tilläggsbevillning för de omkostnader, som rustningarne kunde förmodas komma förorsaka, hade blifvit förelagda den riksdag som var samlad i början af år 1834, medan de första rustningarne beslutades, så är det dock, för så vidt detta icke har skett, och de tilltalade hafva förment att ingen pligt i detta hänseende ålåge dem, icke grund till att antaga något annat, än att de handlat i öfverensstämmelse med deras öfvertygelse, och såsom det ej heller ifinnes någon föreskrift som medför att tilläggsbevillningsförslag nödvändigtvis allaredan skulle föreläggas omförmälde riksdag, i det 54 S i författningslagen af den 2 Oktober 1855 för monarkiens samangelägenheter icke är användbar i närvarande sak, så måste det anses vara upplyst, att förhållandet till främmande makter kan hafva gjort det betänkligt att allaredan den gången bringa frågan om rustningarne till förhandling på riksdagen. aDet synes således icke att något ansvar kan yrkas å de tilltalade, general v. Hansen, kammarh. grefve Sponneck och kammarh. konteramiral Bille, hvarföre också dessa böra frikännas i denna del af saken. aSå tillvida som general v. Hansen särskildt är tilltalad med afseende på några andra utgifter, som skett i krigsministeren och påstås icke hafva sin grund i vederbörande finanslagar, är intet rättstridigt förhållande upplyst som kunde ådraga honom ansvar. Thy dömes för rätt: Geheimeråd dr juris A. S. Örsted, geheimeråd F. F. v. Tillisch, general C. F. v. Hansen, geheimeråd C. A. Bluhme, kammarherre, grefve W. C. E. v. Sponneck, kammarherre, konteramiral C. Andersen Bille och kammarherre, dr juris A. V. Scheel böra från allmänna åklagarens påståenden i lenna sak vara frikände. Advokat Brock, etatsråd Salicath och advokat Liebe tilläggas en godtgörelse, den förste 2000 och hvardera af sednare 1000 riksbankdaler, som tillika med öfriga utgifter för målet erläggas af statskassan. Ar AM — a — Å vr vt —JM FRANKRIKE. Samtidigt med konferensernas öppnande var i Paris det rykte gängse, att de efter första sessionen skulle ajourneras och genom diplomatisk korrespondens underhandlas om Frankrikes förslag att sammankalla en europeisk kongress. Då något dylikt ännu icke afhörts torde man kunna antaga att ryktet saknat grund. På det ingen må kunna lyssna på konferensförhandlingarne, är sammanträdeslokalen så inrättad, att konferenssalen på alla sidor omgifves af tomma rum, och till och med huissiererna äro skilda derifrån genom tre salar. Parisertidningarne ha naturligtvis fått befallning att ej nämna någonting om konferenserna. Hundramannagardets generalstab har blifvit upplöst. Sqvadronen, som hädanefter skall kommenderas af en kapten, förlägges från Versailles till kasernen vid Rue Bellechasse.