Aftonbladet – 3 mars 1856, sida 2

verhoimarskalk och en af de möst verksamma medlemmarne af orkövitiska kotteriet (det var han som i Maj 854 mest bidrog att general Benin lemna e krigsministerplatsen), kalla till sig prinsens af Preussen handsekreterare och förtrogne hr von Bork och lät honom lofva på förhand att icke yppa något af det samtal de skulle börja, Hr von Bork var nog oförsigtig foga sig efter hr von Dohnas önskan. Öfverhofmarskalken började följaktligen fråga ut honom. Hr von Bork åtnöj sig med att säga, att prinsen skulle hafv: fått del af den rapport, som under hans resa i Westfalen den beryktade Lindenberg, redaktör för en feodai och ryssvänlig tidning, hade insändt till hr v. Gerlach om prinsen handlingar och åtbörder. (På den tiden fedogjorde jag för denna besynnerliga hände för er.) Hr v. Dohna blef högst missnöjd med torftigheten i dessa underrättelser. Han tycktes hoppas mera. Som han sade sig uppdrag att genom en befallning från högre ort att fråga hr v. Bork, lät ban denne ännu en gång lofva att icke säga något derom åt prinsen af Preussen, och samtalet stannade dervid. Men ryske ministern baron Budbergs societe hade hört något härom. Legationens förtrogna, som voro illa underrättade om hvad som passerat vid samtalet mellan öfverhofmarskalken och hr v. Bork, gingo derhän att säga, det man nu hade reda på tråden. i intrigen, att en hög person i den varit verksam etc. En af hofvets läkare hr v. B., som hörde förtalet inom de ryska kretsarne i Berlin, ansåg för sin pligt att underrätta prinsen af Preussen derom, hvilken på detta sätt fick underrättelse om den rol man tillämnade honom i denna mörka affär. Han besvärade si deröfver, och resultatet blef att undersökn gen fortsättes med förnyad kraft. Prinsen yrkar derpå. Man försäkrar till och med att brottmålsdomstolen i Berlin har haft ordinarie sammankomster med anledning af denna sak, hvilken i sådant fall icke kan undanhållas offentligheten. Man har för öfrigt lofvat att meddela mig andra detalier, och om sådana komma till min kännedom, skall jag skynda att meddela er dem. Jag hoppas äfven känna hvad man bör tro derom, att man skulle åter på sir post insätta br v. Munster Meinhovels, f. d. militäragent vid preussiska legationen i Petersburg, och som var komprometterad genom denna depeschaffär. Han hade som ni erinrar er i sina förtroliga bref till hrr v. Gerlach och v. Niebuhr yttrat sig mycket fritt om ryssarnes förluster och uppgifvit deras positioners svaga sidor. De noggranna underrättelserna säldes till en del som man vct till vestmakterna, och hr v. Munster, som ej rådde för saken, förlorade den stora gunst, hvari han stod hos hofvet i Petersburg. Han återkom till Berlin och man nämnde redan hans efterträdare. Plötsligen förkunnar Neue Preussische Zeitung, det ryssvänliga partiets organ, att hr v. Munster snart skulle återvända till sin post. Det var i det ögonblick, då man hoppades qväfva saken genom att flytta ansvarigheten högre upp. Men se här hvad som vidare följde, tack vare oförsigtigheten och den bristande grennlagenheten i vissa salonger. En litografisk korrespondens, som man vet är understödd af polisen (hvars chef ske står väl inom kamarillans allraheligaste), försökte gifva dementi åt hoftidningen genom att förklara, att hr v. Munster icke skulle komma att återvända till sin post. Det är säkert att den sednare afvaktar processens fortgång. Om fred vinnes, så skall föröfrigt br v. Munster lätt erhålla förlåte!se och chancerna för ett för Ryssland tillfredsställande slut på kriget öka äfven hans utsigter att ånyo utnämnas för sin post i Petersburg. Jag bör icke lemna de ryska intrigern att tala om hvad som tilldragit sig här i vår stad vid förbundsdagen. Tyska förbundets organ har, som man förutsade, antagit de fem punkterna under förbehåll för detaljbestäm melserna i den femte. Detta är i sjelfva verket österrikiska förslaget som segrat. En ganska onyttig debatt har uppstått inom tyska pressen om hvad detta betyder betraktadt från preussisk och från österrikisk ståndpunkt. Liksom om dessa båda skulle vara särdeles skilda ån hvarandra! Liksom om grefve Buol i Paris skulle göra någon liflig opposition emot borr Brunnow och Orlow!... Apropos grefve Orlow, så vet ni att han vid sin ankomst till Berlin den 18 Febr. på norgonen stannade två dagar och icke förr in den 20 på morgonen afreste till Paris. dan emottogs af konungen, af hans broder rinsen af Preussen och hade äfven ett långt sammanträde med hr v. Manteuffel. Den preussiske konseljpresidenten, alltid tillbörligt återvållsam och tystlåten, har vid detta tillfälle vetett sig på ett särdeles eget sätt emot diolomaterna i Berlin. Jag har sett ett ganska ntressant bref, i hvilket en envoyå från en nakt af andra rangen berättar sitt samtal med ar v. Manteuffel straxt efter grefve Orlows afesa. Diplomaten lät undfalla sig ett ord om yska embassadörens instruktioner. Men hr Manteuffel afbröt honom vid första ordet, gande: Ceci, mon cher, est mon secret . . . Det är säkert att grefve Orlows vistande i 3erlin har lemnat spär efter sig, och att man nart skall lära känna beskaffenheten deraf. S. — Kongl. Maj:t har, enligt: P. T., den 23 istlidne månad utnämnt och förordnat slottsch garnisonspastorn i Malmö, filos. mag. L. 1. Baåth att vara kyrkoherde i Hammarlöfs ;ch Wemmerlöfs församlingars pastorat af sunds stift.