Aftonbladet – 27 februari 1856, sida 2

Men för att Svarta hafvet skall vara stängdt för krigsflottor, är det tydligt att den första sak man har att göra är att tillstänga Bug. Förblir Bug öppen, är det icke värdt att tala om någon stängning af Svarta hafvet. Antagom alltså, att Svarta hafvet blifvit stängdt genom en traktat: hvem i verlden kan ansvara för att det verkligen förblifver det, om Nikolajew qvarstår stolt och hotande med sina arsenaler, sina skeppsdockor? Man skall ej uppbygga der några stora fartyg, men man skall bygga små, som genom sin mängd få ersätta hvad som brister i storlek. Sinope-expeditionerna skola utgå från Bug och Nikolajew i stället för att utgå från Sebastopol; det är hela skilnaden. Vi tro alltså, att Journal des Debats skäl, till och med om de framställas af hrr Brunnow och Orloff, skola stranda mot allas sunda förnuft. Utan Bugs tillstängning är det ej värdt att tala om någon 3:dje artikel! Får Nikolajew qvarstå med sina arsenaler och dockor, så är det förbi med all säkerhet! Detta är klart som en dag! Journal des Debats uppställer äfven en annan stor svårighet, och löser också den inära nog ryskt intresse. Frågan gäller nu Bomårsund, der det enligt denna: tidning ej fanns annat än några befästade kaserner, som vi fingo för temligen godt pris. Hade ryssarne haft rättighet att uppbygga dessa kaserner? Hade de haft rättighet att af de Aländska öarne göra ett nytt Gibraltar, för att nyttja ett uttryck ur: de officiella handlingarne angående Bömarsunds intagande. Ehuru detta varit mycket ifrågasatt, påstår dock Journal des Debats, som har studerat fördraget i Fredrikshamn, att så är förhållandet. Emellertid öfverensstämma dess wieneroch berlinerkorrespondenter i den tron, att Ryssland, icke af aktning för Österrike, utan för Sverge, ej skalll; visa sig omedgörligt i denna punkt. ; Om det så gör, lika-godt af hvilken orsak, så tro vi att det gör-ganska rätt; ty frågan om ÅAlandsöarnes besittning och befästande rör icke blott Sverge och England, den rör hela Europa. I besittning af dessa öar, egande der arsenaler, skeppsdockor, ett Gibraltar, beherrskar Ryssland ej blott Sverge och passagen genom Öresund, det hotar jemväl hela den europeiska handeln i detta haf och föreskrifver en vacker dag densamma de lagar det sjelft behagar. Slutligen eger det flottor, som genom Öresund kunna vid lägligt tillfälle kasta sig öfver lika godt-hvilken punkt: af England, Holland, eller till och med Frankrike. Hela Europa är således högligen intresseradt i frågan om de Åländska öarne, ; Slutligen låter Journal des DZbats genom sina wieneroch berlinerkorrespondenter uppställa en tredje svårighet, nemligen den följande: Såsom vi sedan ett år och ännu mer tillbaka oupphörligt hafva framhållit, har man vidfrågan om garantierna beständigt glömt att tala om Asien. Ryssarne skulle nog veta att begagna sig af denna omständighet, och emedan man ej tänkt på en så vigtig punkt, skulle de sätta ett högt pris på allt som anginge Asien. Vi känna icke för hvad pris ryssarne skola samtycka att ge med sig i afseende på sina transkaukasiska gränser. Men om priset vore alltför högt, skulle allmänna opinionen icke antaga det. För öfrigt fästa vi en mycket underordnad vigt vid dessa detaljsvårigheter. Vi tro att dessa wieneroch berlinerkorrespondenter, hvilkas diplomatiska skrupler man med så mycken artighet uppräknar, ej hafva mer än ett mål, nemligen att afvända uppmärksamheten, att rikta den på detaljpunkter, på det att man sålunda må förlora ur sigte hvad man framför allt bör hafva för ögonen, d.v. s. 5:te artikeln af ultimatum och allt hvad den innehåller. Det är just här som de verkliga svårigheterna ligga, de nemligen som angå nationaliteterna, skadeersättningarne, den europeiska jemvigten; det är hit uppmärksamheten i främsta rummet bör riktas. Genom att till skyarne upphöja de svårigheter som angå Bug och Bomarsund, skulle man lätteligen kunna ge opinionen en förändrad riktning och komma den att såsom stora segrar betrakta de minsta, ile mest naturliga koncessioner från ryssarnes sida. Det är vår pligt att afslöja denna taktik. För vår del ämna vi icke såsom verkliga, stora och obestridliga fördelar anse andra än dem, som helt och fullständigt uppfylla krigets syftemål. Man har icke företagit och fortsatt det för annat syfte än för att rädda det ottomanska riket. Man har sagt och upprepat öfverallt, i de officiella regionerna, att frågan gällde att upprätta en orubblig jemvigt inom det europeiska statsförbundet, och att man för framtiden borde förhindra alla inkräktningar från Rysslands sida. Vi begära att man vid fredens afslutande strängt skall hålla sig till krigsprogrammet. Hvad de af Journal des Debats Farrespondettter framställda svårigheterna. angå, så måste vi ännu en gång upprepa, att man endast skulle vilseleda allmänna opinionen genom att alltför mycket uppehålla sig vid dem. Vi ämna alltså icke återkomma härtill, så fråmt det ej blir absolut hödvändigt, och det är framför allt svårigheterna vid den 5:te artikeln som Stöcle skall söka utreda. De första kunna vara diplomatiska, men de sednare äro verkligen politiska svårigheter. MA kände FED YR NA Fen TA NR LVR font NE rt fan Jen RR fog — Times på telegrafisk väg förut omtalade artikel rörande Frankrikes närvarande hållhing är af följande lydelse: De ministrar, som ha det höga och ärofulla uppdraget att vid de stundande fredsunderhand ingarne i Paris representera Storbritannien, må ursäktas om de anträda sitt svåra och ansvarsfulla kall med djup oro och icke RESTE JAA SEE sf tt Ya Se I nt RN ÅA Le