Aftonbladet – 26 februari 1856, sida 2

möjligt att för Sv: dar jeridiska och poktiska förstånd göra begripligt hvarom i denna fråga tvistas. Detta är nemligen alldeles icke, buruvida en underlydande skall anses berättigad att ostraffadt missvårda sina pligters eller mot förmän visa olydnpad och -vanvördnadp. . :Sådant har aldrig varit af: oss yttradt eller på det aflägsnastehåll åsyftadt; tvertom hafvå vi uttryckligen sagt just motsatsen. Frågan är ej heller, att ju icke ett sådant missvårdande af pligt eller olydnad och vanvördnad må kunna vara förtjent af suspension från tjenstens utöfning, utan tvisten angår endast och allenast formen för denna: suspensionsåtgärd. Och i detta fall hafva vi påstått och påstå fortfarande, att det är formoch grundldgsstridigt att en slik åtgärd kan godtyckligt förordnas ensamt af landshöfdingen, utan ens skyldighet för honom att. hos. högre myndighet anmäla saken ; och underställa den. dess pröfning, eller rättighet för den suspenderade att .deröfver omedelbart anföra besvär för att få densamma upphäfd m. m. Att detta är hågot helt annat än att domsrätt i dylika mål öfver underordnade tjenstemän, i. administrativa. verk öfverlemnas till kollegierna sjelfva, med tjenstemannen lemnad öppen rätt att öfver ett sådant beslut i laga ordning föra klagan, torde hvar och en, utom Sv. T., klarligen inse. Af detta skäl duga ej heller det ringaste de af Sv. T.: ånyo framdragna exemplen af landshöfdingeembetenas domsrätt i vissa fall öfver jägeribetjeningens tjenstefel, eller kammarkollegii och statskontorets. öfver sina tjenstemän. Att ett undantag blifvit gjordt genom 1840 års instruktion för kongl. kansliets tjenstemän, är sannt, men dåls är denna rätt inskränktare än landshöfdingarnes, dels gälla der endast sådana tjenstemän, som ieke i ringaste mån hafva ågon annan befattning än att verkställa de befallningar för hvilka departementeohefen ensåm ansvarar; hvarföre amovibiliteten i detta fåll svårligen lärer kunna medföra någon våda för någon annan än, ehefen sjelf; hvaremot i niv omtvistade fall frågan är om sådane tjenstenär som, innehäfva de för ellmänketen mest maktpåliggande och ansvarsfulla befattningar och -hvilka -utgöra -den mest: väsentligt integrerånde del uti sjelfoa det embete landshöfdingen ulöfvar. Oeh härmed afsluta vi för vår del all.vidare diskussion med Sv, Ts i dettå ämne ehuru ? ieke ännu-lyckats erhålla svar å vår ofta uprepade fråga, hur den åt landshöfdingarme uppdragna suspensionsmakt står tillsammans med 36 6 regeringsformen;