Aftonbladet – 26 februari 1856, sida 1

MM mn samma flicka! fortfor jag med mina invändningar; man kunde taga oss för. .. För ett förlofvadt par, inföll Torngren, och ni skäms derföre att fästmön är något ful?... Men man kan ju äfven taga herrskapet för bror och syster.n Jag blef flat. Skulle det kunna vara något syskontycke oss emellan? frågade jag mig något nedstämd. Emellertid förde mig Torngren ånyo till tapetseraredottern, och jag tror att han engagerade mig med henne för hela aftonen. Strålande af tacksamhet, smålog den unga flickan mot sin fars synnerliga vän, men icke mot mig, ty säkerligen undgick henne icke min motsträfvighet. Midt under en quadrill, i hvilken jag af brist på visavis icke deltog, såg jag Torngren med blekt ansigte rusa mot ingången till balsalongen. Nyfiken följde jag honom och återfann kornett W, som oaktadt förbudet lyckats inkomma på balen. Men herr kornetten vill då blottställa mig ! yttrade Torngren förtörnad; ni vill då med era bonjourskört fläkta bort hela mitt renommöl... var så god och gå, herr kornett! Men ser ni då inte att jag är i frack? frågade kornetten. Då sågo både Torngren och jag till vår stora förvåning att den unge mannen med tillhjelp af en sax, den han troligtvis förskaffat sig på värdshuset, afklippt så mycket af bonjuren att hvad som återstod verkligen något liknade frackskört. Det var det största spektakel jag någonsin sett! utbrast Torngren, sedan han något sansat sig från sin förvåning; men om ni också bra klipper till, så syr ni fasligt illa, nerr kornett! Ö himmel! hela stoppningen rinner ut... aflägsma er vid allt hvad heligt är innan quadrillen slutar! en sådan frack anstår icke ens en trumpetare.