Aftonbladet – 23 februari 1856, sida 3

nat några spridda underrättelser. Kosciusko bodde vid Regeringsgatan i husect n:o 11 eller franska värdshuset, såsom det ia kallades. I ordets bokstafliga mening sönlersargad och sönderskjuten, tillbragte han tiden jemt liggande på sin hvilsäng. I denna ställning finnes han ock aftecknad på ett kopparstick af Martin, som denne utarbetat efter en i hast tagen ritning, den olycklige hjelten ovetande. Ett svart band, knutet omkring hufvudet, tycks utmärka att han blifvit trepanerad. Liksom i Åbo hemtade han också här sin högsta tröst ur tonverlden.: Till denna tröst bidrogo i rikt mått abbå Vogler och Skjöldebrand, hvilka nästan dagligen besökte den öfvergifne frihetsmartyren. Också slöts emellan detta trio en på djup sympati bygd vänskap, och i den 70-årige Skjöldebrands öga såg man sedermera oftast en tår glimma, när talet kom på Kosciusko. Särdeles återväcktes: detta rörande minne under sista polska frihetskriget, Huruvida den landsflyktige hjelten erfor någon utmärkelse från hofvets sida känner man ej. Af några ädlav damer, heter det emellertid i en gammal mans anteckningar, blef han bemött ;med stora och. angenäma he: dersbevis och hyllningar. Den 23 Februari — i dag för femtionio år sedan — lemnade han Sverges hufvudstad för att öfver Göteborg och London begifva sig till Amerika, der han i yngre åren kämpat nader Washingtons fanor. Vid Trollhättan inskref han sitt namn i ett der befintligt album för resande. Detta album bortstals sedan och såldes för en dryg summa till en autografsamlare i England: Detta är allt hvad man har att förtälja om Kosciuskos gästbesök hos oss. I Schweiz utvisa med helig vördnad dess bebyggare det brådjup i bergen, dit den biltoge frihetshjelten nedstörtade med sin häst, detta fall, som blef anledningen till hans kort .erefter inträffade död. Skulle det ej vara lämpligt att en enkel stentafla inmurades i det hus, der Thaddeus Kosciusko tillbragte sin mesta tid på Sverges jord, hvars folk aldrig egnat sitt hjertas deltagande så varmt åt någon nation som åt hans? Det allra enklaste minne af en stor man talar mera lifvande till eftertanken och känslan än det dyrbaraste monument, bevakadt af postande vakter). Kosciusko lemnade Sverge, åtföljd af detta djupa deltagande hos Sverges män och Sverges qvinnor, som visserligen fyller hjertat med smärta och sorg, men aldrig förlorat hoppet om återupprättandet af hans olyckliga fädernesland. En annan tid kom. Solen gick upp öfver Pragas och Ostrolenkas åter bl dade vailar, och man trodde att hämdens dag var inne; På lif och död, 6 Polen, var Din ädla frihetsstrid. ., Europa såg derpå, men bar Dig blott sin tår dervid.s Den hjelp eller bemedling, som man väntat af de menskligare europeiska makterna, af rättvisan och af folkrätten, uteblef alldeles. De förrådda frihetsmartyrerna nödgades ånyo böja sig under den barbariska gissel, om ryssarnes czar i sin vrede svängde öfver dem: en rysk ukas förkunnade Polens införlifvande med Ryssland, och en polsk deputation måste i Petersburg tacka despoten för denna nåd, I 11 Men åter hade Sverges män och Sverges qvinnor vigat sitt hjertas innersta känsla; de hade sändt sina läkare till de kämpande hjeltarne, de hade sändt penningebidrag till de stupades enkor, och — deita blef slutet, när Warschau föll — de hade på de offentliga platserna hängt ut sina svarta sorgfanor och sina afbrutna vapen, allt till. ett tecken att : Kosciuskos suck ännu klagade bland våra berg och dalar..... Historien har visat oss ett nytt blad i händelsernas gång. Den visar i den dag, som är, att . . frihets-plantan dör ej så ä stoft af frie män: aFast benen multna; skall ändå aDess anda lefra -änl! Och Sverge håller sig alltjemt fast vid hoppet att sännu är ej Polen förloradt. Men den dynastiska ;fredense dimmiga spöke skymmer blicken, öra Detta spöse-skall dock snart vika bort med sina falska hägringar, och vi skola se hämaarens finger utsträckt och pekande mot Warschau. Det franska bladet har rätt i sitt omdöme: Man skall icke triumfeya i Östersjön, man skall icke ernå freden utan genom Polen. Om Polen angriper i söder, om Sverge ager vägen från norr, om de engelska och ranska flottorna anfalla i centern, då skall Kronstadt falla — och man undertecknar freden i S:t Petersburg ... Vi tra på detta mot Polen utsträckta finger. In hoc signo vinces!s Hvarföre har i alla tider svenska folket hyst ett sådant innerligt deltagande för Polen? Är let följden af någon omedveten aning om fara ör egen del? Låtom oss vaka och se till att ej vi i vår ;rdning blifva betraktade som sjuka mannen n:o 2 eller 3! Kilian. ) Egaren af huset har med all beredvillighet omfattat förslaget. Någon särdeles stor summa behöfves ej. Men många små bidrag skulle ge hyllningsgärden en allmännare betydelse. (Insändt.) I Aftonbladet för åen 31 sistlidne månad är en nsänd artikel under benämning En ropandes röst ntagen, angående djupgåendet af de fartyg, som få vassera Trollhätte kanal, der så väl Trollhätte kanalvolag klandras för sin begäran att få detta djupgånde minskadt från 10 till 9!,, fot, som regeringen ör sitt bifall till en sådan begäran. De uttryck M bitterhet, som i artikeln förekomma, vittna om nsändarens obekantskap med de egentliga orsakerna ill den af bolaget i underdånighet framställda be äran. Till upplysning för den del af allmänheten, Yr Intraconrend I frånan tnanda naäadlanntå ns. IA Ia. om