Aftonbladet – 22 februari 1856, sida 3

BLANDADZ ÄMNEN. Val af påikranar för olika slags pål35 ningsarbeten. I Society of English Architects höll civilingeniören Burnell för någon tid sedan ett föredrag häröfver och meddelade en mängd erfarenhetsrön, som förtjena spridas vidare och derföre här omnämnas. Hisskränar, som lyftas omedelbart med draglinor, passa för korta pålar i lös grund vid mycket vidsträckta pålningar blir bruket af dem för dyrt, genom det stora behofvet af arbetsmanskap till hvar kran. Gillerkranar, medelst hvilka en kranhejare om 3, sill 4 skeppunds tyngd, upphissad 6 till 13 alper högt, vid denna höjd utlöses af ett giller och neqdfaller på påländan, är minst kostsam, så snart anitajet af pålar är obetydligt eller grunden mycket seg. Nasmyths ångkran är lämpligast när en stor m Angd pålar skola nedslås och grundens motstånd är måttligt. Ängkranens cylinder fästes på sjelfva pålen, som skall neddrifvas, och sjunker jemte den; hejarslagets Nlingd beror åter på sjelfva ängsylinderns längd, som: sällan öfverstiger 2:7, fot; hva emot hejarens tyngd går till 8 å 10 Verkan af hvart hejareslag är mindre än verkan uf gille nens hejare, mn slagens stora mängd i sid jemnar detta missförvållande, så när den kan användas, uträttar må alla andra slags kranar. Medan gillerkranen på sin höjd medhinner 35 till 40 slag i timman, ger ångkranen 50 till 60 slag i minuten, eller 3000 till 2600 i timman. I1passande grund nedpålas dagligen medelst ngkran, 30 till 50 pålar om 15 alnars längd, hvilket rbete skulle på samma tid fordra 10 till 12 gillerkranar. Angkranens bruk förutsätter likväl hårdt trä hos pålarne, emedan dessas ändar annars spjelkas af de täta slagen; man måste derföro standom skarfva slagändan med fastare trä, med tilbjelp. af