Aftonbladet – 22 februari 1856, sida 3

en jernhylsa, och spruta vatten på skarfven emellanåt för att hindra den ifrån att kolas af den genom slagen uppkommande hettan. Burnell anmärkte, såsom en stundom inträffande besynnerlighet vid pålning med ångkran, att en påle, som efter cut visst antal slag icke kan neddrifvas längre, låter efter en stunds uppehåll åter drifva sig ned ganska fort; öfver orsaken till denna mekaniska paradox har man ännu icke lyckats finna någon tillfredsställande upplysning. . — En gevärskulas vandring. John Eriksen Kjöllerbakken, nu 65 år gammal och bosatt i Bergs pastorat i Norge, var år 1814 soldat vid Bergs kompani. I den bekanta affären vid Rakkestads kyrka träffades. han af en förlupen kula emellan högra ögat och. näsan, och kort derefter blef han tillfångatagen af svenskarne. Under transporten till svenska lasarettet, kom den svenske öfverläkaren ridande förbi, och i det han ett ögonblick stannade, för att betrakta de sårade, stack han sitt lillfinger in uti John Kjöllerbakkens sår, hvarefter han förklarade, att kulan inträngt i hufvudet. På lasarettet behandlades John emellertid af en annan läkare, som inskränkte sig till att förbinda såret, utan att undersöka om kulan verkligen var inne uti hufvudet. Efter åtta dagars förlopp blef John utvexlad och förflyttad till norska lasarettet i Fredriksstad. John berättade då för den norske läkaren hvad den svenske öfverläkaren sagt, men den norske läkaren svarade helt enkelt, att det icke kunde vara förhållandet, emedan kulans inträngande i hufvudet ovilkorligen skulle medfört döden. Efter sju veckors vistande i Fredriksstads lasarett blef John utskrifven såsom frisk, och under de fyra första åren kände han ingen annan olägenhet af sitt sår, än något svagare syn på högra ögat. Men på femte året fick han i detta öga en värk, som gjorde honom bind, och sedan har han, i synnerhet mot väderskiften, alltid kännt smärta i hufrudet. En natt i sistliden November månad, då han plågades af en våldsam hosta, en följd af förkylning, föll plötsligen liksom en köttklump ner i hans hals, och då han dervid vände sig i sängen, för att spotta ut den, föll gevärskulan i hans hand, under det att den förutgående köttklumpen gick ner i svalget. I hela 41 år har alltså denna gevärskula legat i hans: hufvud, sannolikt i de ben, hvilka bilda näskavite-terna. Då kulan kom ut, var den icke blodig, utan omgifven af en hinna och något platt på ena sidan. Mannen har för närvarande ingen egentlig smärta, men sedan kulan kom ut känner han sig ovanligt ömtålig för köld och matt samt liksom han åldrades fort. Han är gift och lefver i torftiga omständigheter af en liten jordlapp. Sanningen af hans förklaring är bevittnad af tvenne af hans krigskamrater och af en annan person, som bor hos honom och var närvarande då kulan föll ut.