Aftonbladet – 22 februari 1856, sida 2

lynne, så skola kapitaler och menniskor 1 massor draga sig till södern, och Rostow och Kertsch skola då komma att täfla med fordna tiders Tana och Panticapeum: Inga hinder skola då tppställas emot dem, som vilja komma till Europa för att lära; inga pass skola vägras företagsamma unga ryssar, hvilka önska att i Frankrike eller England vinna den kännedom om konster och vetenskaper, som icke är möjligt inom deras eget land; ingen låg och okunnig censor skall ställas vid rikets portar för att utestänga böcker såsom de farligaste fiender till det nu rådande systemet, emedan7 de7 värderikaste deribland just handla om sanning och frihet. — Ryska tidningen Le Nords Stockholmskorrespondent yttrar om erket iskopsutnämningen: Biskop Reuterdabl, f. d. kultusminister, är känd för sina ultrakonservativa åsigter både i fråga om kyrkan och politiken. Då talmanskapet uti presteståndet vid riksdagarne utgör en af erkebiskoembetets attributioner, så har denna utnämning en stor politisk vigt. Också har Aftonbladet, hva:s tendenser ni känner allt för väl att jag skulle behöfva ånyo beteckna dem, vid: detta tillfälle icke dolt sitt lifliga missnöje. Denna tidning, som egnat fördraget af den 21 November något bifall endast under den förutsättningen, att det skulle utgöra ett tecken och en inledning till en fullständig förändring I icke blott i den yttre politiken, utan äfven i det inre I regeringssystemet, har naturligtvis med -harm måst se en händelse som ger en så svår stöt åt alla illusioner i detta hänseende, ty det är specielt med afseende på den förestående riksdagen, som mämnde blad uppgjort sina reformplaner. Genom hr Reuterdahls utnämning har ledningen af ett bland riksdagens fyra stånd blifvit öfverlemnad åt en afgjord fiende till de principer och önskningar, åt hvilka Aftonbladet gjort sig till tjenare. — Det officiella bladet för i går meddelar en artikel om Sverige före och efter Stockholmsfördraget, en artikel ur den nederländska tidningen Jöurnal te la Haye och underskriiven St. Germain en Laye 24 Jan. 1856, Baron de Grovestins. Om densamma varit i säck, innan den. kom i påse, så äro slutstroferna ganska märkliga. Vi: meddela här den sednare hälften af denna artikel: Man vet, att Norges nordligaste landskap, Finmarken ; gränsar. till ryska lappniarken och omsluter en del deraf. Sedan Peter den Stores tid hade mer än ett försök blifvitgjordt att bekomma en del af detta landskap för rysk räkning; gränserna mellan begge staterna voro. illa uppdragna, hvilken omständighet gaf upphof åt ständiga förargelser. Ryssland hade isynnerhet godt öga till en vik, som kallas Warangerfjorden, för att der anlägga marinetablissementer. Frågan förblef alltjemt in suspenso, intill Sverges förening med Norge, och det var då Carl Johan hade att uthärda kampen emot Rysslands fordringar — det var slutligen för att vinna ett uppoffrande af Finmarken Alexånder visade sig så förbittrad öfver Carl Johans försäljning af de halfruttnade skeppen. Emellertid afgick nu Alexander I med döden, och Nikolaus besteg tronen under mycket brydsamma förhållanden. Utan att förutse huru den storm, som vid hans anträde blifvit upprörd, skulle slutas, ansåg han försigtigt att försäkra sig om godt lynne hos Stockholmskabinettet. Den gamla tvisten angående gränserna mellan Ryssland och Norge blef alltså uppgjord, genom en traktat, som helt och hållet lemnade det efterfikade landskapet i Norges besittning. Men sedan Nikolaus lugnat allt hemma hos sig, ångrade han sitt förhastande, och Ryssland återgick till sina fo:dna försök och sina gamla trakasserier. Besittningen af Finmarken och dess fjordar hade blifvit en fix id i S:t Petersburg: Man vet att 1830 års händelser inkastade förvirring uti den europeiska pentarkien, och man bade från denna dag både den heliga alliansens baner och de vesterländska kons itutionella regeringarnes; denna omständighet syntes för Carl Johan gynnande att undandraga sig Rysslands pressning; ban hoppades blifva hörd och understöld af England och Frankrike, lika så intresserade som Sverge af att hejda Rysslands Pg ng Hvad skall man säga om Frankrike och England vid detta tillfälle, om icke att de måtte varit angripha af den mest obotliga blindhet? Det var i denna kinkiga ställning Sverge framlefde de påföljande åren, på kredit hos en granne som icke ens brydde sig om att dölja sina afsigter för framtiden. Hofvet i Stockholm var fritt, så mycket man kan vara det när man midt emot sig har en opphörlighotelse, benämnd Bomarsund, ett nordiskt Sebastopol. En dag störtades detta Bomarsund af förbundets kanoner: detta var för Sverge första steget till dess befrielse från ryska oket. Nästföljande året afslöts i Stockholm. fördraget emellan Frankrike, Engländ oeh Sverge. Nu är Sverges emancipation ifrån Ryssland fullständig, ty stödd på detta fördrag kan konungen af Sverge hädanefter med ett afgörande nej besvara alla Rysslands påtryckninga r. Stockholmsfördraget är ett moraliskt hugg i bältet på ryska makten; må kabinettet i S:t Petersburg taga sig till vara, att det moraliska hugget icke förbyter sig till materiella! Det i Stockholm afslutade fördraget har ning. Sverge bar trädt ut ur det ryska trångmålet och gått in i kretsen af den Vesteuropeiska politiken. Hädavefter, det är Jätt att inse, är ett ryskt Bomarsund invid Stockholms portar omöjligt. Med ett dyhkt citadell skulle fördraget i Stockholm: endast vara ett gyckel. — Följande drag af militäriskt godtycke har synts oss till den grad upprörande, att om saken vinner bekräftelse; vi ej kunna ge huru de vederbörande, som gjort sig skyldiga till ett så groft angrepp mot den personliga friheten, skola kunna undgå att befordras till stränot ansvar. Man läser i Eskilstuna Alle