afdrogos, ech det anmärker uttryekligen, att ända till de finaste: linier och demiteinter äro återgifna med största noggrannhet och tydlighet. Hr D. har 2f andra plåtar afdragit ända till 3000 exemplar. — En svensk junker. På en greflig landtesendom i trakten af hufvudstaden arbetade för nåsn tid sedan en dalkarl. Under det han en dag ed kroppen stod böjd i nästan rät (45 graders) vinkel och med spaden i hand uppskottade dikesjord på de vidsträckta, bördiga åkerfälten, anlände till hobom godsegaren, en ung, med hufvudet tillbakalutande och rät ställning iakttagande luttnant,, hvilken, till betygande af sin tillfredsställelse med dalkarlens arbete och tillika sin nedlåtenhet mot ett af s.oftets trälande barn, började samtalet sålunda: Vet du ej att ta hatten af dig, då jag talar vid dig — vet du ej att allt hvad du ser för dina ögon tillhör tiigl — Dalkarlen, rätande äfven på sin kropp, böjde förtröstansfullt blicken mot höjden och, under det han med handen pekade på det klara, azurfär2ade himlahvalfvet, genmälte: Täji! Bällt du åg ladan åäll? — (Månne du eger något der också?) Stum lemnade errn dalkarlen, hvilken dagen der-: på af inspektorn entledigades från sin förtjenstfullt iunehafda dikesbefattning. (Dalpilen)