Aftonbladet – 21 februari 1856, sida 1

uppresande af-ett svenskt äreminne öfver Carl XII, och orimligt är förebära, att det skulle ha karakteren af ett grafmonument, då vi veta att Carl XII:s stoft gömmes här i Stockholm. -Den ödesdigra platsen vid Fredrikssten skall likafullt kunna bli ett vallfartsställe, om det också ej eger att uppvisa något annat minnesmärke än den gamla enkla stenen, försedd, med tillbörlig omhägnad; vid ett nytt svenskt monument på platsen skulle fästa sig många obehagliga minnen från: den förflutna tiden och äfven af det oangenäma gräl och trassel, som saken nu framkallat. Om patriotiska och varmhjertade män af inflytande ville sätta sig i spetsen för uppresande af en ärestod åt Carl XII i Stockholm, såsom ett nationalföretag, så äro vi vissa derpå, att de kraftigt skola understödjas af pressen och allmänna opinionen, och att en tillräcklig sum-aa snart nog skall kunna samlas, utan att man behöfver använda några generalorder. Då vi nu en gång hafva ett betydligt antal af offentliga bildstoder och det till och med af personer, öfver hvilka historien ännu icke. uttalat en afgörande dom eller ock en som är långt ifrån att lända dem till ära, synes det kunna räknas nationen till ringa heder, att den icke i någon nationel är stod framställt den imponerande bilden af vår ryktbaraste krigare, och den tillika både i sina, fel och förtjenster måhända mest svenske af våra konungar. Ett uppresande af en dylik stod skulle nu, på samma gång det innebure ett godtgörande af en långvarig försummelse, tillika vara ett uttryck af den till större värma och lif vaknande nationalkänslan. . Ty Carl den XII är icke blott en förebild af en svensk soldat, han är tillika en sinnebild af Sverges antagonism mot Ryssland, af de antipatier mot det slaviska czardömet, : som mäste finnas hos hvarje ärlig svensk man och ingå såsom en oundgänglig ingrediens i vårt nationalmedvetande och vår frihetskänsla. I det vi anse denna sak kunna räknas till det område af allmännare nationella frågor, der äfven olika partier kunde mötas och sam verka i stället föratt sönderslita -hvaranidta, hoppas viy att äfven våra politiska motståndare inom Stockholmspressen -skola befrämja denna sak, och äro förvissade att man kan räkna på det nitiska understöd största delen af landsortspressen är färdig att gifva åt hvarje tanke som är fosterländsk.