Aftonbladet – 21 februari 1856, sida 1

i Kungsholmsbrogatan; i MM. F. Wallins, N:o 75 Drottning; . Ri: Berglöfs, N:o 14 Storgatan; i H. Kroks, N:o 21! der 16 sk:r bko införes ingen annons, och för stör teer AO SR ASA STOCEHOLM, den 21 Febr. Såsom vi på förhand kunde förmoda har norska Morgenbladets yttranden, med anledning af förslaget att vid Fredrikshald uppresa ett monument öfver Carl XII framkallat de bestämdaste uttryck af ogillande inom den öfriga norska pressen. Christianiaposten yttrar, efter att ha instämt med den norska msändaren i vårt blad och äfven biträdt den af oss yttrade tanken att lämpligaste platsen för ett. monument öfver Carl XII vore i Stockholm, bland annat följande, för att undanrödja missförstånd: Vi tillåta oss derföre att anmärka, att enligt de former som iakttagas mellan bildade menniskor, är det endast de söm skola utföra en ärebevisning, hvilka ega att bestämma sättet hvarpå det skall ske. De som bekosta. en minnesstod, antingen det är de närmaste anhöriga eller tacksamma medborgare, afgöra hurudan den skall vara och hvar den skall stå; i det andrå vederbörande så mycket som möjligt pläga rätta sig efter deras önskningar och de, som ingenting med saken ha att skaffa, helst tiga stilla. Skulle det derföre :vara en önskan bland den nu lefvande generationen af svenska krigare, att bautastenen öfver nordens ypperste riddare blefve upprest på norsk grund, så kunna vi åtaga 0ss att afgifva det vittnesbördet, att vi bländ våra landsmän ständigt hört Carl XII:s natön uttalas på ettsådant sätt, att vi äro förvissade om. att det skulle vara vårt folk mycket kärt, om en fläck af vår jord skulle bli ett valfartsställe för de svenskar och norrmän, som vilja ihågkomma en krigarestorhet och en ädelhet i sinnet, som framkallat aktning och vördnad Kos alla jordklotets civiliserade och barbariska folkslag, bland hvilka några först genom Carl XII:s namn erforo Sverges och Norges. Om. äm. efierverlden har haft många anledningar att känna olyckorna af att en konung är biott soldat utan att vara stätsman, såsom dehne store svensk, så ha också de sednaste tiderna skåffat oss en sådan insigt om orimligheten i den tanken, hvarmed åtskilliga äffärsman för icke längesedan smickräde sig, att nemligen kriget under civilisåtionens nuvarande ståndpunkt skulle komiiit ur bruk, och att soldaten såsom öfverflödig knnde åppställas i rustkaämmaren vid sidan af harnesket, att vi icke tvila på att Minnesmärket öfver soldatens äkta ech ädla förebild skall bli sedt i Norge både med vördnad och beundran, ja utan misstydning. Ty den historiska satsen står fast; att om Carl XII såsom född undersåte, hade anfört nordens kri gare, skällehan Ka varit ett af vårt slägtes mest upphöjda mönster. Det är derföre :som skaldens ord i der slog så varmt ett hjerta : vti hans svenska barm ljuda såsom eh demotsäglig sanning öfverallt der nordiskt tungomål förstås. bDet är-oss dessvärre omöjligt ätt utplåna eller neutralisera det intryck som Morgenbladets beteende synes ha gjört på alla partier af den svenska allmånheten. Vi ville önska, att det liksom andra dårskåper, kunde begrafvas i glömska. Men tystnaden skulle närvärande fall ieke leda till annat än att vid nästa gifna tillfällö samma spel återupprepas af en eller annan bland de tidningar, som ha ställt sig på den antiskändinaviska och separatistiska ståndpunkten. Vi tro sålunda, ätt det är en skyldighet mot sanningen att låta den norska allmänketen? se åtminstone ett af de många exemplen på den ver-d kan, som dylikt gränngral utöfvar på ett folk, sådant som våra svenska bröder, Hvilket både har sin ära kär ocH förstår att iakttaga den sociala bildningeÅns Tära.s T Aftenbladet yttrar bland annat, att man väl ofta haft tillfälle att se kuriösa prof på Morgenbladets klokhet och patriotism, men att man dock aldrig hade kunnat. föreställa sig möjligheten af att Morgenbladet skulle gå ända derhän, att vilja förneka att konung Oscar är en norsk auktoritetn. .Morgenbladet sgjelft har till svar på allt detta ingenting att genmäla, och förklarar, synbarligen: skamflat:. Vi ha egentligen ingenting annat att svara härpå, än att säga som turkarne: Allah är stor, och afhålla oss för öfrigt från alla :anmärkningar.: Slutligen förtjenar nämnas, att såväl Christianiaposten som Morgenbladet instämt uti den af oss uttalade åsigten, att rätta: platsen för ett monument öfver Carl XII-är i Stockholm. Morgenbladet yttrar härom ganska riktigt: Ett af två: antingen föll Carl XII för en kula från fästningen — och då blir monumentet egentligen ett segertecken för Norge, liksom det förra som upprestes af den dansk-norska regeringea oeh nedtogs efter reklamationer från den svenska, eller också föll han för en förrädares hand; och då är i ola händelser den svenska armån den sista som bör uppresa ett. minnesmärke derom; Man kan dessutom ieke neka, att huru man än tager saken, skall ett sådant monument vara ett minne or en tid, då båda de nuvarande brödråfolken stodo fientligt mot hvarandra och kämpade på lif och död. Hvarföre mera än nödvändigt upprifva minnen om en sådan tid? Vore det ieke bäst och för begge parterna tjenligast att så mycket som möjligt öfverlemna sådana minnen åt glömskan? : 52 Då opinionen inom båda rikena således synes. fullkomligt. öfverensstämma uti att anse uppresandet af ett sådant monument. öfver Carl XII some det nu itillärnade, såsom -mindre lämpligt, synes det oss som skulle höga vederbörande i detta fatl både kunna och böra i någon .mån rätta ig efter det allmänna tänkesättet,. utan att planen . till. ett monument öfver den-store -krigarekonungen derföre bör förfalla. Ett svenskt monument: vid Fredrikshald ;den plats der måhända det svartaste förräderi blifvit begånget, är icke den rätta för den: Tiden är till ända I och i detsamma spändes hanen på hvarje bössa.I Tror ni jag skall låta hänga mig lugnt och