Aftonbladet – 20 februari 1856, sida 3

(Insändt.) Prelaturen glömmer sig icke. Det var ändtligen hög tid att för pastoralexamen ändra de gamla föreskrifterna, som hos Rikets senast församlade Ständer knappt kunde finna någon ends försvarare, fastän mycket murket stundom kan finn: flera. Otvifvelaktigt skall ändringen bidraga till presterskapets bildning och öfning, men den kan oci derigenom blifva till skada, som cirkul. tyckes vilja till väsendtlig del göra samtliga presterna till prelaturens slafvar Detta framlyser alltför bjert, för at: icke säga oförskämdt, i 4 4 mom. 2 i frågan om betygens gifvande, der det gifves biskopen — icke någon annan eller konsistorii samtliga ledamöter rätt att bestämma betygen, äfven då han icke examinerat, så att pastoralexamensbetygen hädanefte: kunna komma att innehålla huru väl man stått ho: biskopen under examenstiden, men ej hvilka kunskaper man då haft. Då biskopen derjemte har mycket inflytande vid förslags uppsättande, utom allt annat som kan ske utom de offentliga protokollen, t ex. genom vissa handbref, då något ecklesiastikkollegium ej finnes; så är åtminstone en stor frestelsc för handen att i främsta rummet söka vinna bisko pens personliga ynnest. Det är visst illa att tänk ondt om någon, allra minst om en biskop, som enligt biskop Fahlerantz herdabref får med allt större mak: allt mera renadt nit, så att han dermed förmodligen närmar sig gudomen, om den oinvigde ock icke kan förstå det; men är det då bättre af en erkebi skopskandidat att likasom säga till konsistoriernas ledamöter: J mågen tentera (tentåmen nämnes ej i cirkuläret, men är troligen derföre icke utesluten) och examinera, biskopen bestämmer dock betyget, om han blott hört en fråga ibland femtio; det är först vid biskopsmössans påsättande, som förstånd och urskillningsgåfva inställa sig, och det i så rikt mått, att öfriga konsistoriales skola äfven i de saker, som de bättre känna, ställa sig hans vilja till efte:rättelse Och när det egna omdömet hos sjelfva konsistoriernas ledamöter så skall subordineras under biskopen; huru böra då icke de öfriga presterna bloti ödmjukt handla och fråga: Hvad vill h.h. biskopen? Är detta icke att göra både kyrka och presterskap föraktade? Pastoralexamenscirkuläret är ett troget sidostyeke till afslaget å frågan om ecklesiastikkollegii inrättande och de märkliga utlåtandena derom i episkopal maktlystenhet. Måtte konungen fatta mod att snart bryta med hierarkien och till rådgifvare för de kyrkliga ärendena kalla en man med annat mål än i främsta rummet episkopalismen och prelaturen, innan den hinner målet, den egna makten på konungamaktens och det allmännas bekostnad! Tänk om professor L. A. Anjou skulle såsom examinator få sina betyg förändrade på grund af den förordning som han sjelf skapat !! Hela 8 hade bort vara utesluten; men så orätt den är till sitt innehåll, då konsistorierna uti intet voro i sina utlåtanden så eniga, som uti att förklara disputationen bevisa föga, så blir dock 4 4 mom. 2 till sina följder otvifvelaktigen menligare. Icke påfve-, men kyrkovän. RE (Insändt.) Sann händelse till bevis på den utmärkta förträfligheten af det sista pastoralexamenscirkulärets 4 mom. 2. Då hofpredikanten --m aflade pastoralexamen i —Ss, afgåfvo examinatorerna, hvar och en i sin ordning, betyg i sina ämnen, hvilka i allmänhet hette: Approbatur. Biskopen, som vid denna öfverläggning sist egde att yttra sig, bestämde sitt betyg sålunda: Jag hör visserligen att j, mine herrar, icke allt för högt uppskattat den examinerades insigter, och hvad mig sjelf beträffar, delar jag herrarnes tankar. Men både min hustru och mamsell G. (gouvernanten hos biskopen) sade, att han predikade så vackert härom söndagen, och jag tror dem, fast jag sjelf icke hörde ! det. Min hustru bad mig derföre att jag skulle gifva honom ett vackert betyg; och jag kan således, mina herrar, för mina qvinnfolks skull, icke annat än gifva honom minst Non sine laude approbatur.