Aftonbladet – 20 februari 1856, sida 1

Ändtligen tycktes den lille mannen tröttna vid att beskåda oss. Han flyttade sig närmare och: sade slutligen: Ni gör inga frågor ! Nej, sade jag, vi ha inga att göra er. Undrar ni ej på hvad vi förehafva här ? frågade han med förvånad min. Det har jag inte tänkt på, svarade jag vårdslöst. Inte jag heller, sade Jim, följande mitt exempel. Men, återtog jag med förställd liknöjdhet, efter ni kommit att nämna det, så har jag lust att. veta hvad ni ha för er. Vi äro här i ett vigtigt uppdrag ! svarade han kort. h -Jag kunde: väl tro att ni ick8 bo här. Bo här, främling ! utropade den gamle; bah, mitt stycke land ligger väl femtio mil härifrån, och jag ville önska jag vore der. Visst är det godt att vara hemma, medgaf vår vän. t För min del, grymtade Jim,gör jag mig ett hem hvar jag än finnes. Ater följde en lång tystnad på denna början till ett samtal. Den lille mannen vår som förut den förste att bryta den, i det han anmärkte: Det är snart tid för oss att börja vårt göromål. Jag var i begrepp att förargad utropa: Nå, hvarför gör ni det inte då? men klokheten segrade, och jag frågade om vi voro dem i vägen. Det beror på omständigheterna, svarade han. Uff I grymtade Jim emfatiskt, i det han skrufvade om sig i en annan position. Jag drog ett djupt andetag och frågade hvari dessa omständigheter kunde bestå. De tyckas vara just liksom radikalt ingens