Aftonbladet – 20 februari 1856, sida 1

STOCKHOLE, den 20 Febr. Utrikes Horre spondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 9 Febr. 1856. Om kamrarne har jag hittills talat blott i förbigående. Också råder nu för tiden efter de nya valen och de byråkratiska landtrådselementernas inströmmande mer än någonsin en så nervförslappande atmosfer, att synnerligen i denna af utrikes politiken upptagna tid en korrespondent icke kan förtänkas om han så sällan som möjligt sätter foten inom det så kallade preussiska parlamentets heliga salar. Emellertid reviderar högern friskt undan, och för att gifva edra läsare en föreställning om de löpande ärendena, måste dock ett ord sägas om detta förvända herkulesarbete, som består i att med de välbekanta elementerna fylla: de förrostade privilegiernas Augiasstall, i stället för att tömma detsamma. Kammardebatterna erbjuda icke något intressant sedan Vinckes beklagliga tillbakaträdande. Hr von Gerlachs kapucinpredikningar skulle på sin höjd kunna tillfredsställa älskare af trivial komik: men till och med dertill äro de för nattståndna och ihåliga. Då hr von Gerlach i debatten öfver 42:dra artikeln af författningen, till hvilken jag straxt skall återkomma, för hundrade gången kallade den Stein-Hardenbergska lagstiftningen af 1807, hvilken omskapade Preussen från en feodalstat till ett nutida sarahälle, för revolutionär; då han inpertinent nog betecknade den frihetsrörelse, som i följd af nämde inre befrielse:inträffade, såsom antifransk utåt, men fransk i den inre lagstiftningen; då han slutligen på sitt burleskt låga sätt tillade: Våra soldater visste att striden gällde icke blott yttre utan äfven inre angelägenheter, då de sjöngo: Bonapart der Schinderknecht Vill uns lehren Deutsches Reeht, så vänder man sig — våra junkrar må skratta och klappa händerna åt detta usla förtal mot hänförelsen 1812 bäst de gitta — med vedervilja från en sådan förfalskning af historien, hvartill 1cke ens sjelfva feodalhistorikern i Halle, Leo, hitintills nedsjunkit i sina mest utsväfvande paroxysmer af vetenskapligt delirium. Artikeln 42 i förening med artikeln 114 i författningen var preussiska grundlagens bålverk i de så vigtiga landtliga agrarförhållanEET VRT NEN EPI AST at PE RÅDET