Aftonbladet – 15 februari 1856, sida 2

je åstunda. Doktorn har en vacker våning på Sycanoregatan n:o 107, der han emottager besök. D:r 3oback kan bestämdt visa att han af sina förfäder rft spådomskonsten samt allt som är nödvändigt ör att bevisa att hans ställning ej är falsk, men erklig och begriplig. — Be suveräna Landshöfdingarmse eeh Svenska Tidningen. I. Svenska Tidningens andra erinran mot Aftonbladets artikel om Landshöfdingeinstrukionen består i den förklaring, att Sv. Tidn. icke funnit det nya stadgandet i instruktionens 66 6 stridande mot den gamla instruktionen af 1734 emedan denna säger : Landshöfdingen skall hålla sträng hand deröfver, att landskamreraren, fogdar och häradsskrifvare fullgöra sina instruktioner, samt i annat fall låta dem tilltalas och näpsas och, derest rättelse icke följer, dem i kammarrevisionen angifva och emellertid från ;tjensten suspendera, om brottet det förtjenar.s Denna angifvelse (yttrar S. T.) åtföljd af suspension om brottet det förtjenar,, synes oss vara ungefär detsamma som den nya instruktionens tilltal inför domstolen, åtföljd af skiljandet från embetets utöfning, så framt omständigheterna det påkallan. För det första taga vi oss friheten anmärka att 5. T:s sammandragna citation ur 1734 års landshöfdingeinstruktion är temligen felakti och gifver ett helt förvändt begrepp om hvad denna författning i förevarande fall i sjelfva verket åsyftar. Den ordagranna lydelsen i instruktionens 24:de är följande: Såsom Kongl. M t låter nu uppsätta instruktion för landskamreraren, fogdar och häradsskrifvare, huru hvar oeh en i sitt embete sig förhålla skall; alltså vill Kongl. M:t ieke allenast att landshöfdingen skall hålla en allvarsam oeh sträng hand deröfver, så att vederbörande strikte och hörsamt dem måge efterlefva och fullgöra, utan ock, när någon deremet skulle brottslig finmas, eller sig ej förhålla som tillbörligt är, i följd af sin instruktion, densamme efter sakens omständighet vederbörligen tilltala, näpsa eller inmana låta, och, der han sig då ieko rättar, utan sätter Kongl. M:ts tjenst tillbaka, sdeh uti dess intresse med sin vårdslöshet någon afvsaknad Tförorsakar, densamme uti kammarrevision pstraxt angifva, der att stå fiskalen för sitt brott till svars. Kongl. Maj:t gifver oek landshöfdingen härmed tillstånd, imedlertid att svar kan följa, en sådan ifrån tjensten att suspendera i fall dess brott det förtjenar, låtandes emellertid: igenom någon annan förrätta hvad honom har ålegat. Men vid mindre betjentes förbrytelser förhålles efter den förordning Kongl. M:t lärer utgifva.s Läsaren finner häraf, att en högst väsendtlig skiljaktighet i mening förefinnes mellan S. T:s knapphändiga citation och det fullständiga stadgandet. Af det sednare synes nemligen: att landshöfdingen är skyldig i första rummet efter sakens omständighet låta tilltala näpsa eller inmana den tjensteman, som icke fullgör sin tjenstepligt; men om han sig då icke rättar eller förorsakar någon skada (afsaknad) genom sin vårdslöshet, angifva honom i kammarrevisionen att åtalas för zitt brott; och slutligen, att landshöfdingen icke eger tillstånd att, ifall hans brott det förtjenar, suspendera honom från tjensten för längre tid än till dess svar hinner ankomma från kammarrevisionen. Vi påstå således fortfarande, att ett himmelsvidt svalg finnes emellan denna strängt begränsade makt oeh den både långt vidsträcktare och snart sagdt obegränsade, som den nya instruktionen tillägger landshöfding i afseende icke blott på landskamrerare, fogdar och häradsskrifvare som hafva befattningar med kronans uppbörd, utan ock på landssekreterare, landträntmästare m. fl. I förra fallet skulle nemligen dels ett verkligt brott vara af tjensteman begånget och han hafva undergått behöriga varningsgrader, men ändå fortfarande tredskas och hafva genom sin vårdslöshet förorsakat skada, dels skulle sjelfva suspensionsåtgärden omedelbart underställas kammarrevisionens pröfning och bero på dess godkännande. Enligt den nyainstruktionen deremot behöfver hvarken någon varningsgrad föregå, eller något brott vara begånget eller någon skada hafva skett imnan den suveräna landshöfdingens suspensionsrätt inträder. Landssekreteraren eller landskamreraren c. behöfver nemligen endast hafva visat hr landshöfdingen, (hvad han sjelf behagar rubricera såsom) ohörsamhet eller vanvördnads för att landshöfdingen skall vara berättigad att skilja denne tjensteman från utöfningen af embetet. Derom behöfver ej heller någon anmälan ske hos en högre auktoritet t. ex. kammarkollegium eller kammarrätten, som eger pröfva suspensionsåtgärden och upphäfva eller stadfästa denna. Nej Gud bevars våra nuvarande suveräna höfdingar böra ieke hafva något besvärligt förmanskap af ett kollegium eller någon revision. Säledes är det eridast föreskrifvet att suspensionen ej får ske, såvida den felaktige icke omedelbart tilltalas inför vederbörlig domstol, utan att likväl någon föreskrift finnos derom att anmälan tillika skall ega rum att landshöfdingen funnit somständigheterna påkallas en suspension. Denna åtg rd kak således förblifva belt cch hållet se mSEDEANINE STEEN EEK EE