Aftonbladet – 15 februari 1856, sida 2

såde han. Här ni inte någon pust att hjelpa Pp elden med? Jen goda husmodren försökte begagna sitt förkläde, och herines man sin halmhatt, såsom pust, men den sista veden hade blifvit våt och tycktes ej vara böjd för att flamma upp. Pust! utropade den unge mannen, hvars namn vi sedan funno vara Butts, svi pusta sjelfva här i skogsbygden. Se så! Låt mig fresta; och med tillhjelp af den utnötta qvasten satte han inom ett ögonblick nytt lif i brasan, men yrde med detsamma omkring aska och rök åt alla håll och kanter. Fruntimren drogo sig förskräckta tillbaka, en rörelse som tycktes mycket roa hr Butts. Tag inte så illa vid ernil sade han; litet aska har ännu aldrig tagit döden på någon Mr Margold frågade mrs Gaston hvad man kunde få till tet — derunder glömmande kanhända att en landtbrukares hus icke är detsamma som ett värdshus, hvarest oväntade gäster kunna utan ohöflighet begära hvad de behaga. Jag förmodar ni har t — och smör och bröd — och — Trösta mig! utropade den stackars qvinnan; jag har intet sett annat än salvie-tå på dessa sista trenne månaderna; och hvad bröd beträffar, så kunde jag väl göra er en majskaka om ni så vill; men vi ha inte haft nåzot hvetemjöl i huset på hela sommaren, ty gubben min var så illa tvungen att sälja hvetet för att kunna betala doktorn och allt så. dant der. Men smör ha vi, och det vill jag tro skall vara riktigt godt. -Bevare mig Gud! Inte något bröd! sadc den gamle mannen. lute något t! utropado hans hustru. Herre du milde! Hvilket förskräckligt stäl lel suckade miss Angelica med ömklig stämma