Aftonbladet – 14 februari 1856, sida 3

ker inträde wti föreningen, till framtida styrkande af sin egenskap utaf delegarinna deri icke erhåller något annat bevis än ett qvitto, utvisande att dessa penningar äro riktigt inbetalta. Det är mer än väl kändt, att många bidrag, stora och små, influtit till föreningen, äfven från andra än sådana som ämna derpå; grunda anspråk på en blifvande utdelning. Det är knappt troligt att styrelsen kunnat emottaga dessa bidrag, utan att i de flesta fall hafva deremot uthändigat qvittenser. Frågas nu: Hvari skiljer sig ett sådant qvitto ifrån det, som blifvit utlemnadi åt dem som förmena sig derigenom hafva blifvit delegsarinnor i föreningen, derest summorna skulle vara lika? Skall måhända icke, i en framtid, ett sådant fall kunna emotses, att en lärarinna, som utan andra rekommendationer än sina erhållna qvittenser vill dokumentera sin pensionsrätt, skall kunna blifva bemött med ett svar från styrelsen: Edra qvittenser ådagalägga visst att ni på ett varmt sätt intresserat eder för föreningen; i likhet med hundratals andra, men ni behagade observera att edra qvittenser innebära ej ett ord om att ni blifvit erkänd såsom delegarinna i föreningen, det talar icke om någon pensionsrätt, och till på köpet ser ni att det är skrifvet på en, så att säga, makulerad blankett, hänvisande till 4 och mom. i en redaktion af stadgar, som frånträddes redan innan de trädt i verkställighet. Besinnar man att dessa årsafgifter, af det vida största antalet kontribuerande, äro frukter af den yttersta försakelse, så skall man ej undra öfver de betänkligheter, som hos mer än en hafva uppstått, just i dessa dagar, då beslutet skall fattas, om man på så lösa grunder skall vedervåga fortsättandet af att underkasta sig de ytterligare försakelser, som inbetalningen af årsafgifterna kräfva, eller man hellre skall välja den gifna förlusten af de medel man redan inbetalt. Dessa betänkligheter förtjena behjertande. Till dess att tillgången eller åtgången föranleder en upplaga blanketter, som styrkte att innehafvarinnan blifvit i föreningens album matrikulerad, hvarom hon nu är i fullkomlig ovisshet, kunde ju vederbörandes betänkligheter ganska enkelt häfvas genom ett skriftligt tillägg i denna syftning å de qvittenser som utlemnas. Ju svårare det är att förutse hvad föreningen för sin framtid kan äfventyra genom att afvisa så billiga anspråk, dessmer anser Ins. att styrelsen handlade i föreningens intresse, genom att, just i denna tidpunkt, vidtaga någon åtgärd, som i detta hänseende verkade lugnande på de farhågor, som äro både vidare spridda och djupare rotade än mången måhända föreställer sig.