SR ULL lg ve elllgAe UTLaALLLIDTA ULL ILAHISLE BV och upptäckterna inom de naturhistoriska vetenskaperna. För att fatta hela betydelsen af detta förslags införande och utförande, bör man hafva! i minnet först och främst att dylika allmänna öfversigter af mnaturvetenskapernas framsteg knappast någorstädes, åtminstone icke i den fullständighet från ett och samma håll vid denna tid, offentliggjordes; dernäst att de vetenskapliga jourmalerna, som redogjorde för eller i sig upptogo de framställda upptäckterna, då voro både få och outvecklade, och slutligen att några större naturhistoriska bibliotek ännu icke funnos i vårt land, lika litet som litterära eller vetenskapliga arbeten från utlandet genom vår då ännu outvecklade bokhandel spredos med någon större fart eller fullständighet, och att således dessa årsberättelser till en del ämnades att ersätta bristen på journaler och bibliotek. Under sådana förhållanden måste allmänheten vara tacksam för dessa arbeten, hvarigenom akademien sökte delgifva den den nyare forskningens frukter. De särskilda vetenskaperna hade då, när dessa berättelser började afgifvas (1820), ännu icke alldeles antagit denna så att säga intensiva utvidgning, som nu utgör deras utmärkande egenskap. Det var möjligt för akademiens embetsmän att för hvarje år aflemna en sammanträngd framställning af de vigtigaste arbetena, och något mera fordrades ej då; och åtskilliga af dessa berättelser, enkannerligen de af Berzelius sjelf och Wikström afgifne, öfversattes på utländska språk och bidrogo att förläna akademien det anseende, som Linne grundlade, Berzelius ökade och utmärkte vetenskapsidkare ännu så hedrande upprätthålla. Dessa årsberättelser qvarstå ännu, men hvarken i sin ursprungliga form eller med sitt förra ändamål tyckes det. Tiderna och vetenskaperna hafva förändrats, och årsberättelserna hafva ock nödgats förändras med dem. Numera bearbetas de särskilta vetenskapernas olika delar så i detalj, att det öfverstiger en menniskas förmåga att omfatta ens en enda i hela dess vidd; numera öfversvämmas bokandeln af en sådan massa arbeten, att det knappast står i menniskoförmåga att taga vara på dem alla mer än till det yttre; numera uppdyker en sådan mängd samfund, akademier, föreningar o. 8. v., hvilka utgifva sina af större eller mindre uppsatser fyllda handlingar, att de utgöra den läsandes förtviflan, och numera icke allenast redogöra de allt talrikare journalerna för snart sagdt dagens vetenskapliga nyheter, utan på åtskilliga orter i utlandet hafva personer förenat sig, oftast flera idkande samma vetenskap men bearbetande olika brancher af densamma, att med största skyndsamhet och fullständighet afgifva redogörelser för de nyaste arbetena och upptäckterna. Det kan derföre sättas i fråga, om dylika årsberättelser numera hos oss böra eller kunna utgifvas. Då man å ena sidan tager i betraktande, att de litterära hjelpmedel, som här hemma äro tillgängliga, i intet hänseende kunna jemföras med hvad som finnes i utlandets hufvudstäder (äfven om kommunikationen aldrig hämmades, såsom nu är fallet en stor del af året), och å den andra besinnar, att vetenskapsakademien, till följd af sin organisation, som återigen bestämmes af dess inskränkta pekuniera medel, uppdragit åt blott en person inom hvarje fack att afgifva berättelser uti vetenskaper, hvilka numera vunnit en sådan ofantlig utveckling; och då man slutligen i sammanhang härmed fäster afseende derpå, att dessa vetenskapsmän hafva under sin vård vidsträckta och omfattande samlingar att öka och ordna (de zoologiska, botaniska och mineralogiska, det fysiska kabinettet, observatorium m. m.), och att man billigtvis bör lemna dem tillfälle att oafbrutet arbeta och sjelfständigt fortgå i sina respektiva vetenskaper, så torde man lätt finna huru förändrade de förhållanden blifvit äfven hos oss, som gjorde inrättandet af dessa årsberättelser förut så passande, men som nu göra deras bibehållande förenadt med stora svårigheter. — Också finna vi en bekräftelse på dessa antaganden i den omständigheten, att för de flesta af akademien representerade vetenskaperna saknas ännu offentliggjorda berättelser för de sednare åren. När de slutligen framträda, synas de i många fall erbjuda ett innehåll som redan till en del blott har ett historiskt värde. Förr, nemligen under de allra första åren, upptogo dessa berättelser blott det allmännaste och blefvo derigenom på sätt och vis populära. Med den syndaflod af produkter, hvari forskningen nu hotar att dränka sig I sjelf, är detta icke mera möjligt, och de respektive författarne måste välja mellan tvenne alternativer, att antingen offra all tid och alla tillgångar på sammanfattandet af arbeten, som knappast ändå tillfredsställa dem sjelfva, eller ock lemna endast register öfver utkomna arbeten, näppeligen ens då med hopp att kunna erhålla dem fullständiga. . Huruvida det vore lämpligare att lemnal Öfversigten af akademiens förhandlingar en så-1 dan utvidgning, att den upptoge korta referater af det nyaste och märkligaste som inom dessa Fetenskapers område företedde sig, våga vi ej afgöra. Spridd som denna värdefulla månadsskrift är, medförde den säkerligen då ett ännu mera ökadt gagn. Möjligen finnas andra sätt att afhjelpa de påpekade olägenheterna. Beträffande den nu ifrågavarande årsberättelsen för de 1851 gjorda botaniska upptäck-l terna, så sluter den sig på det närmaste till sina föregångare och bestyrker till alla delar hvad vi ofvan yttrat om den akademiska verksamheten på detta fält. En närmare redogörelse för dess innehåll lämpar sig dock icke för denna tidning, och är för männen af facket öfverflödig. Den stora allmänheten bör dock icke ignorera dess tillvaro. (Insändt.) Sällan vaknar ibland oss en tanke, vackrare än denb, som mognat hos en af qvinnokönets yppersta . nrvdnadar ash enm a3å längnrnendan framträidda vt;