Aftonbladet – 14 februari 1856, sida 2

Mantua. NMeyerbeer har, under sin resa ull sodra Italien, här gjort en kort visit. Då han den 27 Januari bevistade representationen af en af Verdis operor, blef han vid sitt inträde i logen helsad med hburrarop och handklappningar. nee. eseNne Fragmenter från Bomarsund, När de allierade i Augusti 1854 intogo och förstörde den fästning, hvars uppbyggande innebar det tydligaste hot emot Sverge, och bvilken vi med Guds hjelp hoppas aldrig mera skall resa sig ur sitt grus, bemäktigade de sig der! bland annat en hel hop handlingar och papper hörande till den tillförordnade guvernörens kansli. Genom särskild välvilja ha vi kommit i besittning utaf en stor del af dessa papper, med medgifvande att publicera hvad som deraf kan synas vara af något allmännare intresse. Egentliga politiska akter finnas naturligtvis icke bland dessa papper, icke heller några vigtigare bidrag till krigets historia, men bland mängden af offentliga och privata skrifvelser finner man dock flera, som äro karakteristiserande för åtskilliga framstående personligheter, för det ryska styrelsesystemet i allmänhet och särskildt för det ryska väldet i Finland. Någonting som genast frapperar vid genomseende af denna samling är det familiera sätt hvarpå offentliga angelägenheter och regeringsärenden förhandlas. Anvisningar, instruktioner och förhållningsorder rörande vigtiga både civila och militära förhållanden meddelas i förtroliga handbref, der det föröfrigt förekommer hvarjehanda småprat om ett och annat, och som äfven, då de t. ex. äro skrifna af det mäktiga geheimerådet H. och röra ganska vigtiga åtgärder, sluta med ett: högaktningsfullt, hr guvernörens ödmjukaste tjenare, c. Såsom ett bidrag till karakteristiken af den nyligen aflidne postätrektören och generalspionen i Finland, Wulfert, som bland annat är allmänt känd för den pietistiska mask och de gudsnådliga krokodiltårar, bakom hvilka han dolde sin ryska spionverksamhet, meddela vi följande bref af den 28 April 1854: Gud måtte vaka öfver Ditt ädla lif, uppehålla dina känslor och välsigna ditt sträfvande för monarkens, landets och rättvisans sak. Han vare Din sköld och fasta borg och låte oss ieke få höra andra än glada underrättelser ifrån Dig. Men har Han beslutat annorlunda, så måtte han bistå Dig äfven i lidandets stund och hälla en balsam i de sår som — med Hans tillåtelse — kunna tillfogas äfven Hans mest älskade barn. General R. torde ha gillat Ditt förslag angående postkontoret, uppå hvilket jag grundade min hemställan. — Måtte Männingarne hedra sig oeh göra sig förtjenta af Dina loford. Måtte de tillbakavisa Engelsmännens påflugenhet med det eourage och den snabbhet som utmärka dem på sjön oeh skjälsjagter. — — Allas ögon här äro med särdeles deltagande fästade på Dig och Dina öden, och mången bedjer i sitt hjerta för Dig! Må väl. Gud gifve seger och fred. Fred framför allt, ju förr dess hellre och skänke oss ett gladt återseende. Det skall bli ett ;välkommen som duger. Måtte då äfven Du få instämma Din ete. I ett annat bref från samme Wulffert, dat. den 26 Mars 1854, yttras: Enligt din önskan har jag föredragit tidningsfrågan för H. E. Herr Gen. Guvern., erhållit Dess begifvande med förbehåll af tysthetslöfte, samt meddelat i detta afseende Gränspostmästaren Montgommery behörig befallning att Dig genast tillhandahålla det för Din räkning från Sverige anländande exemplar af Svenska Tidningen. Gud vare nu Ditt och vår alles beskydd och trogne värn!a Åtskilliga antydningar finnas derom, att man i allmänhet ansett de finska trupperna åsidosatta för de ryska, hvilka sednare, äfven då de haft ringa tillfälle att ådagalägga sin krigiska duglighet, blifvit öfverhopade med utmärkelser, som icke kommit de förra till del. Så heter det t. ex. i ett bref från general R.. dateradt Åbo den 17 Juli 1854: I det jag gör mig ett särdeles nöje lyekönska hr öfversten till vunnen befordran på ett så lysande sätt, är det med verklig smärta jag förgäfves sökt i de dagligen utkommande orderne om någon belöning för herrar officerare vid skarpskyttekompanierne. Var god och underrätta mig med det görligaste första om orsaken härtill. Kan det vara möjligt att deras förhållande ieke varit lika utmärkt som alla andras; eller är det en rimlighet, att de,som slogos bakom vallar och under bombfria valf, fått företrädet i föreställningen till belöningar framför de som uthärdade i nästan sagdt öppna fältet, striden under den häftigaste elden? hvilket tyckes mig enligt hr öfverstens egen och flere andras rapporter varit fallet med skarpskyttarne och deras officerare angående attaeken på Bomarsund. Jag väntar med största otålighet på närmare upplysningar i saken och ber hr öfversten, i fall häruti någonting någonting blifvit försummadt, utan tidsförlust afhjelpa felet. Som bäst befinner jag mig här på en skottvall, och har jag nu ändtligen haft tillfredsställelsen förvissa mig om att försvaret här, efter många omgångar och krångel, blifvit ordnadt på ett sätt, att fienden nu kan mötas med bestämd framgång å de anfallnes sida. Apropos af anfall begagnar jag mig af tillfället underrätta hr öfversten, att enligt mina kunskapares uppgifter ifrån fientliga flottan ett förnyadt försök att taga in Bomarsund ej länge torde uteblifva. Jag råder derföre hr öfversten att å tout prix bestyeka batteriet vid inloppet med kanoner af gröfeta kaliber, i stället för de der sista gången begagnade små fältpjeserne. -Sådane mäste väl på något ställe kunna tagas ifrån fästningen oeh torde kanske finnas i reserv derstädes, likasom jag fann sådane på Hangöudd, oaktadt artilleribefälet försäkrade mig att ieke en enda sådan var oanvänd oeh kunde umbäras ifrån verken. Äfvenså anser jag af högsta vigt att med det aldra första kasta upp grafvar, eller anlägga fasta logementer på de ställen der enligt probalitö skarpskyttarne komma att agera. Härifrån har jag för närvarande ingenting af särdeles vigt ett meddela. Den fientliga flottan ligger NYE AIRES SR ENE BITA TSE MENRSTIRRPGETRLT Hr FTIPETLSNANESS TEMAT IA I ee Jr Vv? 3 a 7 a