Aftonbladet – 14 februari 1856, sida 1

Naturligtvis händer det icke så sällan att det blir--eldsvåda ilägret, då dess träväggar äro lätt antändbara; men merändels upptäckes elden tids nog för att. kunna släckas med snö eller vatten. Efter att hafva fullbordadt vår egen bostad, börja vi uppföra en dylik för oxarne, hvilka ännu ej äro framförda. Härvid tillgår på samma sätt, utom att man härtill tar mycket längre och gröfre timmer samt att byggningen är lika hög på alla sidor, undantagandes en obetydlig sluttning af taket iör regnets affall; I lägret för arbetarne finnesintet golf, annat än jorden, men: i oxhuset lägger man smala: pålar tätt tillsammans, hvilka man med baken på yxan bultar ned i jorden, så att de bilda ett temligen jemnt golf. Slutligen insmetas äfven alla springori väggårne med lera eller oxgödsel: Åt framsidan uppslås ett mindre skjul, hvarest hö och annat foder förvarag. Det är ingen ringa möda, som offras på de för timmermännen så maktpåliggande: oxarnes beqvämlighet. Med undantag af paradhästar, har jag väl aldrig sett så mycken outtröttlig omvårdnad slösas på några djur, som oxarne åtnjuta af sin så kallade teamstern ). Det sista denne teamster gör är att han, innan han kryper till kojss, tänder sin lykta och beger sig ut till: ochuset, och om morgnarne vid dagbräckningen och ofta dessförinnan, börjar han åter sina besök. Ingen af arbetarne är: så träget sysselsatt som denne oxarnes: vårdare. Hvarje sko och spik, hvarje fot och klöf och ben ochihals, hvarje ok och. kedja, hvarje med på slädarne, allt fordrar hans ständiga. tillsyn. Medan de öfriga arbetarne sitta: eller halfligga kring: den : trefliga brasan, sörjande hvar och en för sin beqvämlighet: efter dagens mödor och den stränga vinterkylan, måste han aflägsna sig; för att gå ut och pyssla om de härdiga trogna djuren. Och om motrgonen sedan, medan de andra ännu sofvar godt och i den ostörda vederqvickande:söm) Den som kör exspannet och har dess vård sig anförtredd.