Aftonbladet – 14 februari 1856, sida 1

der och granbuskar. Storleken af denna bädd beror på antalet af sällskapet, hvilket varie: rar från tio till tjugo Sedermera sys täcker och lakan tillsammans, för att räeka till för alla. I allmänhet aflägger man ej sina yttterplagg förr än man kryper till kojs för natten. Dessa skogarnes härdiga söner afundas ingalunda dem, som hvila på bäddar af ejderdun; deras sömn är lugn och stärkande; de behöfva ej med konstmedel frarni locka. den efterlängtade hvilan, eller kasta sig af och an, ligga och vänta derpå, utan sjunka genast stilla och utan bemödande i dess tysta djup. Midt uti den afdelningen af lägret, som kallas matrummet, samt midt för elden är aProst-bänkeny upprättad. Jag är säker på att vår tids förnämsta lexikografer skulle förgäfves bry sina hjernor med att söka härledningen till. denna benämning, och hvad mig beträffar är det mig alldeles omöjligt att utleta minsta samband mellan en bänk (ty en bänk — och det af vanligaste sort är det) och den hög-och ärevördiga prösttiteln. Jag kan ej se att den här mer att göra med prösttiteln än med kung eller påfve eller hvilken annan högtrafvande titel som helst. Emellertid, namnet må nu förblifva omhvärfdt af sin oförklarliga mystiska slöja, så år dock bänken i ock för sig sjelf ej annat än en planka, huggen afett tallträd, fyra tam tjock och tolf föt bred samt af en längd merändels motsvärande säingställets: bredd) och upphöjd ungefär aderton tum öfver marken samt stadigt nedslagen deruti. Denna bänk utgör vår soffa eller hvilosäte, hvarförutan vi ändå merändels hafva några stolar, men hvilö ket också utgör lägrets hela möblemang. Skulle någon af mina läsare händelsevis någon gång komma att befinna sig alltför långt utom snickarens landamären föratt kunna anlita dem, så skulle jag vilja lära dem att göra stolar utan andra verktyg än en yxa. Klyf öfra delen af cen tall eller granstam itu, hu af ett lagom långt stycke deraf; ter se til att mi väljer ett ställe af stammen derifrån