Aftonbladet – 13 februari 1856, sida 2

frer land. En ny väg började år 1844 byggas från kusten af Hvita hafvet genom Kemi ända till Torneå, hvarifrån öfvergången till norska kusten är lätt. En kår af 16 ryska ingeniörer var under hela förra årets (1843) sommar använde att undersöka terrängen och loderne norr om Torneå ända till (norska) Finmarken. Vi hafva hemtat dessa underrättelser från det stora statistiska verket: Commercial Statistics by John Macgregor. London 1844. —2: p. 509. De äro icke fullt så nya, som vi önskat finna sådane. Men Ryssland arbetar som myrorna, icke fort, för att ej väcka appseende, men jemt och oafbrutet. Det är dock redan af dessa tydligt, att Ryssland har ett bestämdt mål för sina eröfringar i Norden, som ingalunda först afser Sverge, utan norra delen af Norge. Både till lands och sjös kan Ryssland på ett par veckor öfversända 50,000 man, hälften till lands öfver Enontekis, hälften till sjös, för att ockupera Trondhjems, Nordlandens och Finmarkens amter. De fördelar Ryssland vinner genom denna eröfring äro omätliga. Det kommer derigenom i besittning af Norges fjordar och hamnar, som aldrig tillfrysa, samt af Norges ofantliga fiskerier, de rikaste och lättaste i Europa. Under det R;ssland under flera år i tysthet bearbetat denna plan emo Norge, hardet visat emot Sverge den allra yttersta grad af artighet. Ändamålet har tydligen varit att icke gifva särskilt Sverge den ringaste anledning till missnöje samt om möjligt att Åtskilja de begge nordiska folken. De norska publicistiska författarne hafva förträffligt arbetat Ryssland i händerna, och ingenting kan ljuda bättre i Rysslands öron, än hr Tvethes deduktion af den satsen att icke någon förening emellan Sverge och Norge finnes utan på papperet samt att, om krig blir, den ena makten ej behöfver understödja den andra. Så stodo sakerna, när Ryssland beslöt, att aftäcka de maskerade, ehuru i lång tid förberedda anstalterne till den stora plan, som skulle göra det till en sjömakt så väl i Medelhafvet som i Nordsjön. I förra afseendet väckte Ryssland fråga om de grekiska kristmas emancipation i Turkiet; i sednare, om lapparnel utströfvande öfver norska gränsen till ryska Lappland, en i sig sjelf obetydlig sak. Planen var tydligen, att sedan ryssarnes förslag mött svårigheter, skulle de besätta Donaufurstendömena och, om detta lyekats, ockupera norra Norge; icke i afsigt att eröfra dem — nej visst icke — utan i afsigt att deri, liksom i Donaufurstendömena, hafva en borgen under underhandlingar. Allt skulle tillgå helt fredligt. Kort före underhandlingarne angående lapparnes flyttningar började Ryssland tillika underhandlingar rörande tillåtelse att anlägga ett fiskläge — endast ett fiskläge — i Varangerfjorden. Archangels hamn är nemligen föga djup. Men Varangerfjorden är mycket djup. Der skulle fiskläget småningom blifva ett Sebastopol och ett Bomarsund. Olyckligtvis stötte Ryssland på alldeles opåräknade hinder i förra afseendet, och derigenom har planen emot Norge blifvit uppskjuten, men den som gifvit akt på den ryska politiken vet ganska väl, att den ej derföre blifvit uppgifven. Hvita hafvet kan icke fråntagas Ryssland. Vestmakterna skola möjligen stänga Ryssland från Svarta hafvet, ja till och med ifrån Östersjön, men knappt från Hvita hafvet. Efter freden, som skall sluta det nuvarande kriget, har således Ryssland Hvita hafvet qvar. Det kan derifrån när som helst äfven framdeles anfalla Norge; för att åter få luft, och på en annan väg börja utföra sina planer; antingen med godo eller ondo anlägga ett litet fiskläge i Varangerfjorden och sedan vidare,