Aftonbladet – 13 februari 1856, sida 2

nl Våra insändare. 1. Tvenne särskilda insändare uttala med anledning af den sednaste eldsvådan sin förvåning deröfver, att någonsin tillåtelse gifvits till att vid en trång gata, emellan en hop trähus och helt nära åtskilliga dyrbara offentliga byggnader uppföra en så eldfarlig inrättning som den nu nedbrända ångsågen eller förutvarande eldqvarnen, genom hvars anläggning också trängseln på den smala gatan, genom åkdon o. d. blef odräglig. 2. Under öfverskrift tid är penningar klagar en insändare öfver den ordning eller rättare oordning, som för närvarande råder inom poliskammaren i afseende på tiden för förhandlingarne. Parter, som äro kallade till kl. 10 få vänta till kl. 12—!7,1 och de som äro kallade till kl. 11 få ge sig tålamod till kl. 3—4 e. m. Många som äro kallade vid böter våga ieke ett ögonbliek gå utför att hemta en smula friskare luft än den som bestås i poliskammaren, utan sitta nästan som arrestanter i ett litet kyffe. Under den tid då numera landshöfdingen Bergman var polismästare och hr Limnelius vice polismästare börjades alltid de s. k.renhållningsmålen kl. 9 och voro slutade kl. 11, då den ordinarie polismästaren satte sig, hvarefter sessionen vanligen slutade kl. 2. 3. Under rubrik: Slafveriet i Wermland ha vi emottagit en uppsats om en ohygglig våldsbragd, begången af en tyrannisk bruksinspektor, som, om uppgifterna äro sanningsenliga, vore värd att exporteras för att bli slaffogde på någon amerikansk plantage, i stället för att ha uppsigt öfver fria svenska arbetare. Det vore önskligt om den anonyme insändaren ville, helst om möjligt vore genom något rättsprotokoll, styrka sina uppgifter. 4. Vi beklaga med insändaren N. W., att han bor så att han icke kan erhålla något kompagniskap i och för prenumeration å Aftonbladet, men inse icke, kvad vi kunna göra dervid. Att vi af en sådan anledning skulle nedsätta prenumerationsafgiften och korrespondera om denna sak, vore en något besynnerlig begäran. 5. En insändare uttalar sin förundran deröfver att vi icke, liksom Svenska Tidningen, infört ur Skånska Posten Döbelns afskedshelsning till de finska trupperna, hvilken påträffats bland en afliden militärs papper. Vi få med anledning deraf fästa insändarens uppmärksamhet derpå, att denna uraktlåtenhet icke härleder sig från förbiseende eller ringaktning för den berömde finske generalen, utan helt enkelt af den omständigheten — hvilken det förundrat oss att de båda nämda bladen, som lära stå under ledning af militärer, förbisett — att detta tal är meddeladt uti Montgommerys historia öfver finska kriget, uti Wieselgrens Sverges sköna litteratur, samt till och med — på ett temligen opassande sätt — styckvis uti åtskilliga dramatiska produkter från den sednaste tiden, så att det är långt ifrån att vara hittills obekant. 6. En insänd uppsats om länsmännens ställning, med afseende på de nya landshöfdingeinstruktionerna, skola vi meddela så snart utrymmet medgifver. — Likaså en insänd artikel om Sverges centraloch sjöförsvarn. 7. En artikel om landtmäteriauskultanternas uniform synes icke vara af nog stor allmän vigt för att behöfva bli föremål för en offentlig och — naturligtvis såsom all diskussion på sednare tider om landtmäteriväsendet — personligt bitter diskussion.