Aftonbladet – 13 februari 1856, sida 2

Souli var en ibland koryfgerna af denna skola, hvilken intill de sista åren varit förherrskande i Frankrikes både romanlitteratur och dramatik, och Handtverkaren utgör ett intressant profstycke af på samma gång denna skoas och denna författares anda, som man ännu allt emellanåt finner gå igen uti våra inhemska författares skapelser; men som vi hoppas skall så småningom finna allt färre och färre eundrare och efterföljare. Då man nu haft tillfredsställelsen att inhemta innehållet af det nya förslag till bölagsreglor som blifvit till Kongl. Maj:t ingifvet för en härstädes tillämnad bankinrättning, hvars benämning numera blifvit förändrad från den Svenska Handelsaktiebanken till Handelsaktiebanken i Stockholm, och hvaråoktroj på obegränsad tid hos K. Maj:t i underd. sökes, är det en skyldighet att erkänna, att det gamla reglementsförslaget af 1853 derigenom. undergått temligen väsentliga förbättringar, hvaribland hufvudsakligast den, att de af aktieegarne ingifvande namnförbindelserna å de icke inbetalde 60 procenten af aktiebeloppet icke få mot andra namn utbytas utan bolagsstyrelsens bifall; äfvensom att den nya banken icke skulle privilegieras att placera filialkontor öfverallt i landet, utan inskränka sin hufvudsakliga lånerörelse till hufvudstaden m. m. De tre kardinalanmärkningarne mot det gamla förslaget qvarstå likväl, nemligen i främsta rummet att all realsäkerhel saknas för den icke inbetalda delen af aktieteckningen; att aktierne kunna ställas på innehafvaren, och att följaktligen någon solidarisk eller personlig ansvarighet hos delegarne hvarken finnes i reglementet stadgad, eller ens kan vara möjlig. Utan att likväl nu inlåta oss i någon mera speciell granskning af det nya förslaget, vilja vi endast för dagen upptaga ett yttrande uti den underd. petitionen, af följande innehåll: — — Doek utbedja vi oss atti afseende å sjelfva arten af ifrågavarande bankinrättning få underd. erinra, hurusom meningarne om lämpligheten och lagligheten af dylika inrättningar under de sednare åren undergått märklig förändring till fördel för förslaget, helst icke blott den af K. Maj:t nedsatta finanskomite, utan äfven sista riksdagen otvetydigt ngifvit tillkänna den åsigt attWcke-sedelutgifvande ensskilda banker lämpligen kunna såsom aktiebolag orgaantseras.v Låtom oss nu tillse hur det rätteligen hänger tillsammans med dessa af petitionärerne uppgifne omständigheter och den af dem föregifna otvetydiga benägenheten hos Rikets Ständer för bankstiftelser, ställda på aktier utan solidarisk ansvarighet. Hvad först angår finanskomitån, så har den i sitt till Rikets Ständer af Kongl. Maj:t utan någon af dess regering tillkännagifven egen åsigt öfverlemnade betänkande aldrig yttrat ett ord om andra enskilda banker än dem som utgifva egna kreditsedlar och s. k. filialbanker utan sedelutgifningsrätt, med understöd af Rikets Ständers bank. Deremot förekommer uti ett, såsom bilaga till betänkandet afgifvet förslag till lag för enskilda banker följande fullkomligt omotiverade beslut, 15: I afseende på enskilda banker, som ej ega utgifva egna kreditsedlar, gälle hvad om bolag i allmänhet uti lag och författningar nu är eller framdeles varder stadgadt. Der dylik bank, på sätt i lag om aktiebolag säges, sökt och vunnit K. Maj:ts tillstånd till sin rörelses bedrifvande, må de i 4 af dennå lag bestämda förmåner samma bank tillgodokomma: (Anm. Denna 4 4 medgifver rättigheten att på förhand afdraga Högsta lagliga ränta förhela lånetiden af högst 6 månader, straffränta !, proe. i månaden, jemte enahanda rätt till handräekning vid fordringars utsökandesom Rikets Ständers diskontrerk.) Som bekant är, hänvistes detta finanskomitns förslag till behandling af bankooch lagutskotten, hvilka jemväl i Augusti månad 1854: deröfver tillRikets Ständer afgåfvo sitt betänkande: Dervid ville det sig likväl icke bättre, än att de sammansatta utskotten, bestående af 48 ledamöter, helt och hållet afstyrkte antagandet af finanskomitens nyssberörde förslag till 15 S och tillstyrkte, jemte upphäfvande af kongl. förordningen i ämnet den 14 Januari 1824, införandet i dess ställe i den af utskotten föreslagna lag för enskilda banker, hvilka utgifva egna kreditsedlar, af en med följande lydelse: I afseende på andra enskilda bolag, som bedrifva bankrörelse, gälle hvad i 18 4 af denna lag em delnegarnes ansvarighet stadgadt är. (Anm. Denna 18 innehåller, att delegare i enskild bank skola svara en för alla och alla för en, för uppfyllandet af bankens alla förbindelser.) — . Emot en sådan tillagd , reserverade sig ett par af utskottens ledamöter från borgareståndet neml. herrar Koch och 4. O. Wallenberg, dock endast på det skäl, att de ansågo denna 8 vidröra saker, hvilka icke tillhörde en lag om banker med sedelutgifningsrätt, äfvensom riksarkivarien Nordström och hr Arnell m. fl., emedan de ansågo stadgandet af solidarisk ansvarighet för icke-sedelutgifvande banker innefatta en otillräcklig garanti. Vid föredragning hos Rikets Ständer af detta bankooch lagutskottens betänkande, blef väl samma hos ridderskapet och adeln, presteoch borgarestånden utesluten, men hos intetdera ståndet afannat skäl (på sätt de tryckta protokollen otvetydigt utvisa) än det att ett tillägg angående icke-sedelutgifvande banker var oegentligt och öfverflödigt i ett förslag till författning som handläde endast om sådana enskilda bankbolag, hvilka utgifva egna sedlar,. Men att detta icke på det aflägsnaste håll häntydde på den åsigt, att sådana bankbolag, som icke utgifva egna kreditsedlar, skulle såsom aktiebolag vara befriade från den solidariska ansvarigheten, bevises ovedersägligen deraf, att samma riksstånd, som beslöto uteslutandet af den ifrågavarande i