VA MV AV NN -I fordom hade England förstått att ensamt hålla ;Isig uppe, det hade nästan ensamt utstått kampen emot det största krigiska snille, och nu skulle det, understödt af den framskridna vetenskapen, icke ens vara i stand att bjuda Ryssland spetsen. Att Englandingenting vunnit i vapenära, bevisar Kars fall, och det så bristfälliga resultatet vid Sebastopol, hvilket de allierade lika litet nu som vid belägrin-I gens början kunna betrakta såsom sin besittning. Men hvad freden angår, så framt denna verkligen skulle bli afslutad på de offentliggjorda vilkoren, så behöfver man ej vara någon profet för att veta, det Ryssland inom tio år skulle vara herre öfver Konstantinopel Man vill väl neutralisera Svarta hafvet och förbjuda Ryssland att vid dess kuster anlägga fästningar och arsenaler, men man låter det behålla Nikolajew, der det kan bygga så månI ga skepp det behagar, och hvarifrån det obeThindradt kan inom tjugofyra timmar komma till Konstantinopel. Der frågan är om dylika fredsvilkor, tillhör det huset att på det strängaste vaka öfver regeringens handlingssätt. Sir De Lacy Evans förklarade att man med orätt gjort England den förebråelsen, att det J endast förde krig till förekommande af ryska eröfringsplanerna i Asien; för sina ostindiska besittningar hade England ingenting att frukta afRyssland, om ock detta skulle intrigera i gränsländerna. Närvarande krig gällde skyddandet af nationernas rättigheter, civilisationen doch den internationella rätten. Befunne sig Ryssland väl i besittning af Konstantinopel, så vore verldens oberoende i den högsta fara, och Frankrikes intressen såsom en medelhafsmakt skulle i sådant fall ännu vida mera kränkas än Englands. Det sednare med sin stora krigsoch handelsmarin skulle sednast få känning af eröfringsbegärets inflytande, och man måste derföre räkna detsamma till en ära, att det nu träder inom skrankorna för humanitetens allmänna intressen. Hvad lord Palmerstons begäran angår i afseende på parlamentets ovilkorliga tystlåtenhet, så vore denna begäran icke rätt begriplig. I England anses de offentliggjorda fredsvilkoren såkom minimum för hvad som kunde antagas, och vore det af vigt att låta Europa veta, det engelska folket med all sin kärlek för freden dock vore beslutadt och fullt i stånd att fortsätta kampen, så framt ej detta minimum vunnes. Landets tillgångar hade ännu icke blifvit fullt utvecklade och användas på ett ändamålslöst sätt. Armån lärer väl nu, oberäknact trupperna 1 Ostindien, vara inemot 200,000 man stark, hvaraf emellertid endast en fjerdedel står i Orienten. Resten användes ändamålsslöst, nemligen endast till polistjenst och i kolonierna. De offentliggjorda fredsvilkoren kunna föröfrigt ingalunda anses tillfredsstälande. Utom Österrike vinner ingen dervid, och det vore slart, att Englands vapenglans icke varit nog stark att utve.ka bättre vilkor. England fordrade visserligen ej för egen del några landvinningar, men man hade dock kunnat taga rån Ryssland något af dess eröfringar, för att återställa det till dess fordna egare. Endast med en viss försagdhet vågar man be om ett stycke af Bessarabien, hvilket Ryssland i ör 30 eller 40 år sedan ryckt till sig utan den ringaste förevändning. Det är möjligt att det icke varit enligt med etiketten att nu komma fram med dylikt, men godt vore det i alla händelser att låta förstå, det England icke af brist på kraft till krigets fortsättande gått in på fredsunderhandlingar. Skulle Frankrike af något oförmodadt skäl finna sig föranlåtet att oberoende af England söka en fredlig lösning af frågan, så vore sistnämde land, betraktadt ur militärisk synpunkt, ingalunda ur stånd att med utsigt om framgång fortsätta striden. Lord John Manners trodde sig endast då kunna gifva de fem artiklarne sitt förord, om genom deras antagande vägen genom Mindre Asien till Konstantinopel för ryssarne afskures. Vid besvarandet af en interpellation i underhuset har en af regeringens medlemmar låtit förstå att gardesofficerarnes af prins Albert understödda ansökan, om återbekommande af alla sina förra företrädesrättigheter framför linieofficerarne, ej kommer att vinna något afseende. Palmerston har förklarat att regeringen för närvarande icke har för afsigt att framlägga någon ny främlingsbill. Ångfregatten Euryalus,, om 51 kanoner, har fått befallning att så fort som möjligt göra sig klar att afgå till Östersjön. Alla i Portsmouth liggande kanonbåtar klargöras för att afgå till Motherbank, som blifvit utsedd till samlingsplats. En orden för tapperhet har blifvit instiftad. Dekorationen består af ett enkelt metallkors. TYSKLAND. Preussen. Det har, såsom våra läsare veta, under fortgången af kriget mycket talats om att Preussen, som på ett så föga hedrande sätt hållit sig tillbaka då det gällt att med vapen i hand försvara Europas gemensamma intressen, skulle såsom straff derför blifva uteslutet från allt deltagande i ordnandet af Europas angelägenheter vid ett blifvande fredsslut. Huru härmed kommer att gå är väl ännu oafgjordt; men huru tåligt än vederbörande fördragit all den smälek de fått uppbära för sin hållning under kriget, synes det dock gå dem till sinnes om vestmakterna verkligen skulle stå fast vid beslutet att låta Preussen stå utanför furstarnes råd vid fredsunderhandlingarne. Ihågkommande fabeln om fven och rönnbären tyckes man likväl i Preussen bemöda sig att hålla god min i elakt spel. Den ministeriella Zeit låter med förnäm min förstå att det skulle vara under Preussens värdighet att påyrka eller söka utverka sitt tillträde till konferenserna; men, menar Zeit, om de underhandlande makterna förstode sitt eget bästa, skulle de låta utgå en inbjudningp till Preussen att i konferenserna deltaga, och Preussen är berättigadt att vänta en sådan inbjudning,. Fordringarne mm sr kor AA ff Er mm Ae rn sm ee An 8 -og JA ft FA