Aftonbladet – 12 februari 1856, sida 2

rarande stora frågorna och den ställning pars ierna till dem intaga. s Det vill nu synas som hade äfven de allierade anbefallt fientligheternas inställande i Orienten. Några nya krigshändelser omtalas 2) heller under de dagar de sista underrättelserna omfatta. Både från England och Frankrike synes nan bemöda sig att genom officiella och halfi officiella försäkringar vederlägga uppgifterna utt någon större fredsbenägenhet skulle föreinnas i Frankrike än i Ehgland och att enigy heten ej längre är densamma som förr. I de officiella kretsarne ger man sig äfven mycket sken af att tro på ärligheten i Rysslands afsigter. Men huru stor tillit man än må sätta till denna ärlighet, företer sig likväl en omständighet som synes egnad att väcka något tvifvel om huru pass berättigad denna tillit är. Det påstås nemligen att de mindre tyska staterna, som alltid gå i Rysslands ledband, skola ha vägrat att bestämdt antaga det af Österrike den 3! Januari genom baron Rechberg vid förbundsdagen väckta förslag, att förbundet måtte tillträda de österrikiska förslagen, och Preussen har, i en cirkulärdepesch af den 26 i samma månad, förklarat sig vilja vidblifva sin förra pohtik och icke, genom att sluta sig till fredsförslagen ikläda sig andra förpligtelser i europeiskt intresse än det hittills åtagit sig. Preussen och de tyska småstaterna synas alltså tro, att de genom en anslutning till de österrikiska förslagen kunna löpa fara att nödgas uppträda mot Ryssland, eller med andra ord, icke vara så alldeles säkra på, att Ryssland ärligt vill freden,