Aftonbladet – 12 februari 1856, sida 1

mål, ty det fordras en större samling af folk, hvilket på landet alltid väcker munterhet. Men en sådan förfärlig häfkraft sättes ej utan all fara i gång, och följaktligen förhöjes intresset af sysselsättningen genom fruktan för benbrott, ledvrickningar och händers krossande med mera dylikt — det händer till och med ej sällan att sjelfva döden står med bland tröskverkets arbetare, för att passa på sitt rof. Men ingen tvekar derför att använda den nyttiga maschinen, nu sedan skyndsamhet blifvit landtmannens lika väl som hans af andra yrken upptagna bröders svaghet. En ej obetydlig del af säden går emellertid genom denna våldsamma process förlorad, och halmen, som af den förståndige landtbrukaren så högt värderas, blir nästan obegagnelig; men bristen på tillräckligt med lador att förvara säden i under en långsammare tröskning samt begäret att med ens göra arbetet ifrån sig försona landtmannen med allt detta. Foglarne äro de som kanske draga största vinsten häraf.