Aftonbladet – 9 februari 1856, sida 3

En märklig precess i Frankrike. Frågan, huruvida en till främmande lära 5f vergången person eger rätt att uppfostra sina barnisin nyvunna tro, har nyligen gifvit an!edning till en rättegång vid civildomstolen i Orleans, och som inom Frankrike väckt den högsta uppmärksamhet. Då, som bekant är, i nämnde land bekännelsefrihet redan i mer in femtio år varit i lagarne erkänd, kunde der ej såsom hos oss är öfligt tillkännagifvandet af förändrad öfvertygelse lagligen bestraffas; utan förföljelseandan har varit nödsakad att påfinna ett annat medel, nemligen att söka våldföra den heligaste af alla rättigheter, fadersväldets, och bringa söndring inom den mest fridlysta krets, familjens. Förnållandet är i korthet följande: Gustaf Goetschy, kapten vid 88:de linieregementet, hade år 1845 gift sig med Honorine Bernical, kacolik likasom han sjelf. Af de trenne barn han med henne hade lefva nu blott två, det ena 8 år, det andra 6 år gammalt. 1850 förlorade kapten Goetschy sin hustru och blef sålunda sina barns laglige förmyndare. Någon tid derefter förlorade han ett af sina barn, som uppfostrades i Neuf-Brisach. Der ger honom en protestantisk prestaf Augsburgiska bekännaelsen bibeln att läsa, och i sin djupa sorg studerar han med ifver densamma. Läsningen häraf gör att han i katolicismen, ända hittills på god tro af hoom omfattad, tycker sig finna åtskilligt, som icke öfverensstämimer med sanningen, och efter en fattad ifvertygelse, bekräftad af ett allt mer och mer på djupet gäcnde studium, öfvergifver han den romerskkatolska bekännelsen. I anledning häraf sammansräder ewt s. k. familjeråd, och med förment stöd af 144:e artikeln i Code Napoleon, enligt hvilken personer, hvilkas handlingssätt ådagaläigger oförmåga eller otrohet, icke kunna innehafva förmynderskap oeh, i fall de redan äro i besittning af ett sådant, böra derifrån skiljas, — fattar man der ett beslut utt afsätta hr Goetschy ifrån förmyndareskapet iör sina barn och i hans ställe dertill utse en annan, baron Wangen. Man föreslog honom likväl att sårramt han ville skicka sina barn i en katolsk uppostringsanstalt, skulle han kunna få der besöka dem och äfven ha dem hemma hos sig under ferierna. Sedan kapten Goctschy afslagit detta anbud och bexs r familjerådets beslut, gjordes saken domstolen i Orleans, der den tvenna lagar (den 15 och 16 lidne Januari) afhandlades, Af dessa förhandlingar vilja vi nu efter La Pressea för den 24 Januari lemna ett kort referat, Hr Lebiond, familjens advokat, erhöll först ordet. Han ville hvarken göra hr Goetschy några förebråIser för sjelfva religionsförändringen eler ingå iunlersökning om företrädet emellan de båda religionerna, men sökte visa, att bemälte person, fordom en xalterad katolik, likasom nu en exalterad protestant, styrdes af religiösa nycker, sväfvande mellan alla besännelser, och sålunda vore i stånd atti dag omfatta len ena religionen, i morgon en annan. Såsom besis på denna öfverspändhet anfördes, att han brukade illbringa alla från tjensten lediga stunder i bön o. sv. Nitet för den nya läran hade förmått honom att drifva ur huset sin gamla svärmor och att söka svinga barnens öfvertygelse. Till stöd för dessa påståenden anfördes bref från en dam, fru Baron, för hvilken fru Bernical, svärmodren, beklagat sig och om berättat hurusom barnen blifvit förda i kyrkan, ler det yngsta somnat, samt att fadren skulle ha yttrat, att huru domen än måtte utfalla, ville han ippföda sina barn i protestantiska läran. Fadrens halsstarrighet ådagalades äfven genom hans vägran ut ingå på familjens billiga bemedlingsförslag. Frå3an rörde egentligen huruvida en far har rätt att påtvinga barnen sin tro. Man har talat så mycket om samvetsfrihet, men i sjelfva denna samvetsfrihets namn böra väl ock barnen vara fria. Genom sitt giftermål med en katolik och genom att låta gifva sina barn det katolska dopet hade han iklädt sig en förbindelse, som ej kunde brytas, lemnat dem en gåfva, si ej kunde återtagas, lika litet som om han t. ex. förärat dem en jordlott. Fadersväldet vore visserligen någonting heligt och aktningsvärdt, men som likväl i vissa afseenden måste regleras; annars blefve deraf en despotism, sådan som den gamla lainförde i familjerna, men som den nya lagen från borttagit. Hr Goetschy, emot hvars offentliga och enskilda vandel för igt ingenting vore att: anmärka, hade, ifrån att fordom ha varit en öm ar, nu börjat visa stränghet emot sina barn. I affirer hade han äfven visat sig egennyttig emot svärmodren. Här vore ej någon fråga emellan katoliAYONTEEPRVNP TOS SRK