Aftonbladet – 8 februari 1856, sida 2

JE — Den nya privatbanken inom Östergötland. Östgöta Korrespondenten för den 6 Febr. berättar om ett den 4 i Linköping hållet möte med aktieegarne i det nya bolaget: Ett särdeles talrikt antal aktieteeknare, för det mesta tillhörande bondeståndet, hade ieke allenast infunnit sig, utan teekningen uppgiek äfven redar till en summa närmare 700,000 rdr rgs. Sedan ofverjägmästaren Gyllenereuta blifvit utsedd till ordförande, öppnades sammankomsten af hr C. ÅA. Larsson med ett skriftligt inledande anförande, innehållande icke blott en kort framställning om privatbankernas uppkomst oeh tillväxt inom landet, utan äfven de förhoppningar som en bank 8 4 proc. kunde göra sig, samt de grundsatser, hvarpå den borde bildas. Derefter uppträdde löjtnant Ridderstad med ett anförande, hvari återigen han sökte framlägga den andra sidan af medaljen, eller de svårigheter hvarmed banken möjligtvis skulle få att kämpa, föreställande sig att tvenne, inom samma ort, med hvarandra täflande privatbanker, med egna kreditsedlar, lika lätt skulle kunna framkalla en kris inom provinsen, som, hvad de naturligtvis afsåge, afböja hvarje sådan, på grund hvaraf han slutligen föreslog, såsom en, efter hans förmenande, för det nya bankbolaget tryggare hamh, antagandet af filialbankssystemets grundsatser. En liflig diskussion uppstod derefter öfver det sålunda väckta nya alternativet. Derunder yrkade hr Ridderstad upprepade gånger, att ordföranden skulle till sällskapet framställa proposition derom, huruvida de närvarande ville hafva privatbank eller filialbank, icke derföre, efter hvad han tillkännagaf, att han icke insåg det han tillhörde minoriteten, utan derföre att hvar och en borde i en så vigtig fråga uttala sin mening, för att liksom sjelf ikläda sig ansvaret för sin egen blifvande ställning såsom aktieegare i det nya bankföretaget; på hvilket yrkande ordföranden likväl icke fästade något afseende, af det skäl att sammanträdet var utlyst endast för bildandet af en privatbank, utan företogs i stället val till en bestyrelse, med uppdrag att, på af hr Larsson framlagde och af de närvarande antagna grunder, utarbeta förslag till reglemente. Till bestyrelseledamöter valdes: Kabinettskammarherren frih. Ph. v. Saltza, öfverjägmaästaren Gyllenereutz, landthushållaren C. A. Larsson, kaptenen och ridd. J. Segersteen på Harg, sekreteraren A. Hallin i V. Stenby, kompanifullmäktigen Billsten i Tåby, Jonas Andersson i Häggenäs, kaptenen C. Nordenankar på Aska, ombudsmannen i länets brandstodsbolag Lundblad, rådman C. W. Åbhgren i Skeninge samt landthushållaren Gustaf Larsson i Bårstad. Men om äfven åsigterna voro delade, huruvida en filialbank borde föredragas eller icke framför en privatbank, visade sig icke dess mindre intresset ganska lifvadt för bankfrågans framgång i sin allmänlighet. EDTA — Eldsvåda i Carlskrona. En sådan af hotande utseende har den 2 dennes egt rum i nämnde stad. Blekingsposten berättar derom följande : Den sist förlidna lördagsaftonen, den 2 dennes, var olycksdiger och för en stor del af detta samhälle hotande. Af en liten gnista kan blifva en stor eld, säger det uråldriga, varnande ordspråket, på hvilket man dock sällan vill gifva akt, förr ån faran hänger öfver hufvudet. Några minderåriga barn hade en stund på aftonen blifvit lemnade allena med brinnande ljus i ett rum uti det prydliga. stora, nybyggda Carlanderska huset vid Köpmansgatan, då de kommit med ljuset för nära fönstergardinerna, som i ögonblieket fåttade eld och spridde sig till sängomhängena och tapeterna m. m. Vid den i öfrigt der ensam hemmavarande pigans inträde hade elden tagit sådan öfverhand, att hon väl gjorde ett svagt försök att släcka, men genast öfvergaf det, då hon fann rådligast att rädda det dyrbaraste, barnens Jif. Elden, som började i östra flygelbyggnaden, tog sådan hisklig fart, att den spridde sig till flera rum och snart slog ut sina tungor genom fönsterna. När sprutor och släckningsmanskap kommo till stället, stod det af torrt furuvirke byggda huseis östra gafvel och flygel i ljus låga och, ehuru flera brandsprutor sattes i gång, kunde ej eldens framfart hämmas. I huset boåde fem hushåll, af de bättre samhälls